Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Tory - Nionde kapitlet. »Lyckligen Ortiz!» - Litteratur. Nya böcker - Vid högre rätt. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hygieniska förhållanden under den torra
årstiden, men har hört talas om gula
febern såsom sjömännens buse på dessa
öar. »Herre gud, låt honom få
ång-barkassen, Jim! Han har ännu eld
under pannorna! Och rör på spelet!»
Inom mindre än en minut sitter
Ortiz på aktertoften i den snabbgående
båten, som rusar fram mot
landningsplatsen till det gamla fortet på Cayo
del Toro. Han skyggar för pannan
med händerna och tyckande sig se
hvita dräkter fladdra på tinnarna,
mumlar han för sigsjälf: »Diablo! Om hon
finge se honom — om genom någon
slump af det fördömda ödet, som brakte
VID HÖGRE RÄTT.
August Strindbergs enorma
produktivitet imponerar inte så mycket på
mig som hans förmåga, att trots
tavto-logierna stundom åstadkomma
bländande saker. Det är vid dessa, jag
vill fästa mig och öfverlåta åt honom
själf, om vi inte fått väl mycket af
hallucinationer och spökerier. Denne
marridtens tragiker låter i det första
dramat, som innehålles i »Vid högre
rätt» — »Advent» —, samvetskvalen
dansa sin vanliga dödsdans. Jag får
inte just, så stark spänning af detta
drama, och då jag genomgår i minnet
hans närmast föregående böcker har
jag svårt att ur den nya produkten
särskilja egenheten. Men där finnas
några förtjusande sidor, som visa, att
Strindberg fortfarande är en mästare i
idyllen. Den, som kan skrifva de
delikata scenerna om barnen och
»lekkamraten» under päronträdet, är en
diktare af Guds nåde.
Mera tilltalar mig det andra stycket,
honom hit, hon skulle få se
honom/»
Han är så blek i ansiktet, då han
sätter foten på den klippiga
landningsplatsen vid del Toro, att en af
besättningen i barkassen, till hvilken han
ropar :» Håll båten för mig här!» anmärker
till sin kamrat: »Jube, den där göken
ser ackurat ut som om han hade gula
febern i faggorna! Tamej tusan,
rag-lar han inte!»
Och Ortiz kunde efter utseendet att
döma värkligen ha råkat ut för denna
fruktade sjukdom, men det är endast
ett sjunkande mod, en väldig
förskräckelse! (Forts.)
»Brott och brott». Här är icke fråga
om yttre, påtagliga brott, som kunna
dömas enligt strafflagen, utan om
hemliga brott, som bestå i att man hatar
människor till döds, genom onda
uppsåt och onda tankar på afstånd pinar
lifvet ur sin nästa. Det subtila
motivet är behandladt med öfverlägsen
logik och detta drama är, i motsats till
de flesta af Strindbergs senare, bygdt
med en säkerhet och
afrundningsför-måga, som möjliggör eller snarare
fordrar dess uppförande på scenen.
Strindberg är i denna volym sig lik
i den brutala blandningen af fint sagda
tankar och cyniska utbrott. Kvinnan
fäster han fortfarande vid skampålen.
I detta sammanhang kan jag inte
underlåta att anföra en anekdot. Det
var vid Strindbergs-jubileet i januan.
En damtidning hade tagit hans porträtt.
Häröfver utbredde sig med ovilja ett
fruntimmer, som gjorde besök på
byrån.
— Ja, men han har ju också
skrif-vit rätt vackra saker om kvinnan —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
