- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
467

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Johann Wolfgang von Goethe. Ett hundrafemtioårsminne. Af Sigrid Kruse - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

neilles mönster. Mot hela denna smak
och dess pedanteri var Götz ett
fajde-bref. I breda drag med Shakespearsk
styrka ställde diktaren en hel tidsperiod
och ett helt människolif fram i sitt drama.
Verkan af boken blef också
utomor-demtlig. Snart utgafs en ny upplaga,
och författaren blef med ett slag känd
i hela Tyskland»

Det ansågs nödvändigt att en ung
man, som ville vinna någon mera
framstående ställning såsom jnmt, någon
tid skulle arbeta vid rikskammarrätten
i Wetzlar. Enligt sin fars önskan lät
Goethe inskrifva sig här 1772.

Det var i Wetzlar, som Frederikkes
bild skulle blekna bort, och en annan
kvinna intaga hennes plats i skaldens
hjärta. Helt nära Wetzlar bodde
amt-man Buff med sin talrika familj. Den
ena af hans döttrar, Lotte, förestod sin
faders hus och sökte för syskonskaran
ersätta den nyligen förlorade modern.
Goethe blef intagen af Lottes glada,
enkla väsen, af hennes kloka huslighet
och hjärtliga vänlighet och blef snart
en daglig gäst i hennes hem. Han
rasade med barnen och berättade sagor
för dem samt promenerade med, läste
högt för och — förälskade sig i stora
syster. Men kärleken var olycklig, ty
Lotte var ej fri. Redan innan hon
råkade Goethe, hade hon blifvit
förlof-vad med Kestner — en af dennes
vänner. Kestner var icke svartsjuk. Han
hade så stort förtroende till Lottes
trohet och sin egen tjusningsförmåga, att
det ej föll honom in att frukta en rival
i den sällsynt sköne, rikt begåfvade
unge Goethe, som dagligen besökte
hans brud och ej dolde sin beundran
för henne. Huru allt detta kunnat
utveckla sig är ej godt att förutsäga. I
tid ryckte Goethe sig lös och reste
bort utan att taga afsked af Lotte.

Kärleken till Lotte Buff jämte den
unge attachéen Jerusalems själfmord,
som inträffade strax efter Goethes afresa
från Wetzlar, gåfvo anledning till
»Lei-den des jungen Werthers». Denna re-

volutionära bok, som talade känslans
och naturens språk gentemot
konventionell religon och trång
samhällsordning, blef föremål för lika mycket
svärmisk hänförelse och beundran som
klander och hån. öfverallt lästes den,
den öfversattes till alla språk och gaf
anledning till en lidelsefull och
vidlyftig polemik. Diktaren, som genom
sina föregående arbeten och i
synnerhet »Götz» var känd i Tyskland, blef
genom »Werther» världsbekant. Han
hade gifvit konstnärlig form åt tidens
jäsande oro och ungdomens eviga
»Weltschmerz».

Men trots »Werther» med dess
oändligt sentimentala lidelse, tycks ej
Goethes kärlek till Lotte varit synnerligen
djup. Förhållandet till henne och
Kestner blef äfven efter deras giftermål
mycket hjärtligt.

De år, som följde efter vistandet i
Wetzlar, tillbraktes i Frankfurt.
Framstående gäster besökte den unge
skalden i hans rika, gästfria fädernehem,
där hans lefnadsglada, husliga moder
med behag och skicklighet förde spiran.
Hit kommo bland andra Klopstock,
Zimmerman och Lavater. Till den
senare kom Goethe i ett innerligt
förhållande. Lavaters milda, känsliga och
sanna natur samt okonstlade fromhet
tilltalade honom starkt. Äfven den
berömde pedagogen Basedow besökte
Frankfurt. Det var lifliga dagar, då
denne tillsamman med Goethe och
Lavater diskuterade all världens ting.
Goethe kunde ej heller slita sig från
dem, utan # när de reste, gjorde han
dem sällskap och begaf sig till
Rhen-traktema. Här råkade han bröderna
Jacobi, med hvilka han gjorde en
Rhen-tur. »Hvilka dagar 1» utbrister Fritz
Jacobi, då han många år därefter
erinrar sig dessa sommardagar vid Rhen,
»det var som om jag fått. en ny själ».
Till långt in på nättema talade män
om mänsklighetens lifsfrågor. I
värdshuset i Geist beundrade man
tillsamman huru månen uppsteg Öfver Sie-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free