Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Johann Wolfgang von Goethe. Ett hundrafemtioårsminne. Af Sigrid Kruse - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH SCHÖNEMANN.
bengebirge och i skymningen
deklamerade Goethe sina undersköna
ballader för de beundrande vännerna.
Goethe skrifver härom till Jacobi: »O, det
är härligt, när hvar och en tror, att
han undfår mera af den andre än han
ger. O, kärlek, kärlek, rikedomens
fattigdom — hvilken kraft känner jag ej
inom mig, då jag omfamnar i en annan
allt hvad jag saknar och därtill
skänker honom allt hvad jag har.»
Hvar-helst Goethe var blef han medelpunkt.
Han var ej af de snillen, som gömma
sig. Hans snille genomträngde hela
hans personlighet och gaf sig uttryck i
geniala inlägg, kvicka anmärkningar
och glada infall. Om huru
oemotståndlig han var, om huru väldigt hans
personlighet verkade, vittna dessa ord af
Jacobi: »Min karaktär skall nu först
erhålla sin äkta, egendomliga fasthet,
ty umgänget med Goethe har gifvit en
lefvande kraft, en oöfvervinnelig
visshet åt mina bästa idéer, åt mina
ensamma, hemligaste tankar.»
Oaktadt Goethe var mycket uppta-
gen af sällskapslifvet, nya vänner, resor
m. m., skref han flitigt. Från denna
tid äro, utom »Werther», »Clavigo»,
»Prometheus», »Stella» samt en mängd
lyriska dikter såsom »Der König in
Thule». Dessutom uppgjordes planen
till en stor dramatisk dikt om
Maho-med, och han tänkte äfven på att
behandla sagan om Den evige juden. I
Frankfurt förlofvade han sig med den
rika och sköna Elisabeth Schönemann.
Lili — som Goethe kallade sin älskade
— var en världsdam, charmant, ytlig,
nö-jeslysten och kokett, och ingen af Goethes
närmaste gillade partiet. Han drogs
genom henne in i en brusande
nöjes-hvirfvel. Men mijjt under fest vimlet
längtade han till sina studier och sitt
tysta arbete. Han trifdes ej i den
andelösa ståten, utan kände sig
olycklig och otillfredsställd — men Lilis
vackra ögon bundo honom. Han ville
slutligen undkomma alltsamman för en
tid och reste till Schweiz i mening att
fortsätta till Italien. Men i Alperna,
då Tyskland låg bakom och Italien
framför honom, blef längtan efter den
älskade honom öfvermäktig, och han
reste tillbaka för att på nytt börja
samma lif af oro och spänning. Allt
klarare blef för honom disharmonien i
förhållandet och ändtligen blef det
honom outhärdligt. Han bröt helt och
hållet med Lili, och snart därefter
emottog han en inbjudning af hertig
Karl August och dennes moder att
besöka Weimar.
Den 7 november 1775 kom Goethe
till Weimar, och därmed började för
honom ett nytt lifsskede.
II.
Det var i Weimar Götz’ och
Wer-thers författare skulle utveckla sig till
Tysklands störste, ännu oupphunne
diktare. Här lefde han ända till sin död
1832, således i 57 år — hela sin
mannaålder och sin ålderdom. Han
kom hit som hertig Karl Augusts och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
