Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Johann Wolfgang von Goethe. Ett hundrafemtioårsminne. Af Sigrid Kruse - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Die Horen» och Goethe bidrog tOl
denna med bland annat Cellinis
autobiografi och »Unterhahungen deutscher
Ausgewanderten» samt de erotiska
elegierna. I »Musen-almanach», som
senare äfven utgafs af Schiller, gåfvo
sig de tvänne stora diktarne till att
i sina berömda »Xenien» gissla all
den medelmåttiga litteratur, som vid
denna tid var mycket rikhaltig i
Tyskland. För dessa Xenier, som väckte
oerhördt uppseende och stor förbittring
bland de träffade, voro bägge skalderna
enligt öfverenskommelse gemensamt
ansvariga, och det skildes aldrig på hvad
den ene eller den andre skrifvit.
I Musen-almanach publicerades för
första gången några af Goethes allra
skönaste och mest bekanta dikter
såsom »Braut von Korint», »Der Gott
und die Bajadere» m. fl. Genom dessa
gemensamma företag kommo Schiller
och Goethe naturligtvis hvarandra ännu
närmare, och det var ej endast det,
som skulle införas i tidskrifterna, som
meddelades Schiller, utan han invigdes
äfven eljest i Goethes litterära
produktion. Goethe var ofta i Jena och
Schiller var stundom långa tider Goethes gäst
i Weimar och i slutet af året 1799
flyttade Schiller till Weimar och bodde
sedan där till sin död.
Det var under denna »nya vår»,
som Goethe fullbordade sin »Wilhelm
Meister» och skref »Hermann und
Do-rothea» samt största delen af Fausts
första del med mera annat.
Men redan 1805 rycktes Schiller
bort af döden. Han var ifrigt
sysselsatt med sina arbeten för det tyska
dramat, samarbetet mellan honom och
Goethe stod i sitt flor — så rycktes
han hastigt bort genom följderna af
en förkylning. Goethe var själf sjuk,
man vågade ej säga det till honom.
Han märkte emellertid, att något stod
på. »Icke sant, Schiller är mycket
sjuk?» sade han till Christiane. Hon
utbrast i tårar. »Han är dödl»
ropade han. ■ »Ni säger det själf», sva-
rade hon gifttande. »Han är död»,
återtog Goethe och gömde ansiktet i
händerna.
Det var ett slag, som träffade
honom i djupet af hans hjärta. Strax
efter dödsfallet arbetade han med
lidelsefull ifver på »Demetrius», som de
börjat gemensamt. Under arbetet härpå
tyckte han sig ännu känna Schillers
ande omkring sig — ännu var han ej
alldeles borta, men när stycket var
färdigt, då kände han sig så ohyggligt
ensam och sjönk tillsamman.
Kroppslig svaghet och förtviflad
ensamhetskänsla öfverväldigade honom.
Schillers bortgång hade lämnat en oersättlig
tomhet i hans llf. »Mina dagböcker
säga ingenting om denna tid», skrifver
han, »de hvita bladen utvisa mitt
tillstånds ihålighet.»
Den tid, som följde närmast, var
också i många hänseenden en hård
tid. Det var då Napoleon gjorde sitt
segertåg genom Tyskland. Hertig Karl
August hade mot Goethes vilja och
råd deltagit i striden mot Frankrike.
Nu drogo stormarna öfver det lilla
hertigdömet.
Efter den stora hufvuddrabbningen
vid Jena (den 14 okt. 1806) trängde
de segrande, öfvermodige fransmännen
in i Weimar och plundrade här under
36 timmar. Också in i Goethes hus
trängde plundrare, de hotade Goethes
lif, men Christiane kastade sig
emellan, och han räddades genom hennes
mod och rådighet. Under hela denna
svåra tid stod hon modigt vid sin väns
sida och trots alla svårigheter lyckades
hon äfven att vara många andra till
hjälp. Det var under intrycket af
dessa dagar Goethe skrifver till
hofpre-dikant Riemer: »Under dessa dagar
och nätter har en gammal föresats
mognat hos mig. Jag vill fullt och på
borgerligt sätt erkänna som min, min
lilla väninna, som gjort så mycket för
mig och äfven genomleft med mig dessa
pröfhingens tider.» Den i9:de okt.
vigdes Christiane vid Goethe. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
