Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Toro - Tionde kapitlet. Den okända fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill se honom, då ni säger honom att
det är döden.»
Härvid fnissar Mendoza lusteligen,
då de fängslade uslingarne drifvas fram
i ett led af sina vaktares kolfstötar och
brutala händer och stå i sina lumpor,
sin smuts och sin ohyra, några af dem
till hälften bländade af dagsljuset,
andra halft vansinniga af elände, med
vildt hot i de flestes tärda ansikten
och med patriotismens glöd, som
fruktan för döden ej kan släcka,
lysande i de insjunkna ögonen.
»Hvarje fånge stiger fram två steg,
då hans nummer ropas upp»,
kommenderar den spanske löjtnanten, trädande
fram till fronten med domarna i
handen och angelägen att göra ifrån sig
»jobbet», ty en vacker flicka från
Cai-manera väntar honom med kärleksfulla
ord vid yttre batteriet. »Nummer 41,
53, 76 och 47, som blifvit
öfverbevi-sade om förrädiska sympatier för
insurgenterna, äro genom krigsrättens dom
dömde till lifstids straffarbete i kädjor
vid Ceunta», läser han med vårdslöst
allvar; därpå ropar han skarpt: »Tyst
i ledet! Sergeant, ålägg tystnadI»
Ty vid hans ord, som bringar dem
ett öde grymmare än döden, mumla
nummer 41 och 76 halft vansinniga för
sig själfva, och nummer 53, en gosse på
omkring sexton år med hektisk
rodnad på de insjunkna kinderna och de
mjuka ungdomslockama hängande
hop-klibbade vid ögonen, från hvilka till
och med ungdomens hopp försvunnit
för alltid, kvider: »Ni fördärfva mig,
därför att min far är patriot.»
Men sedan dessa slagits till tystnad
fortsätter löjtnanten skarpt: »Nummer
93, som gripits i öppet uppror mot
spanska regeringen, dömes att föras ut
i morgon vid soluppgången för att
skjutas till döds af en afdelning
infanteri framför fästningsmuren. På
Rättens befallning: Juan Valdez, kapten,
löjtnanterna Feores, De Noro och—».
Han tystnar häpen, ty en varelse
med ihåliga ögon och med kläder, som
en gång varit fashionabla plagg, nu
blott trasor, hvars hår växt långt och
tofvigt och hvars ögon äro
blod-sprängda af förtviflan, har hest ropat:
»Ni vågar icke göra detl»
»Tyst, fånge!»
»Jag är amerikan 1 Jag fordrar att
få tala med min konsul. Ni måste
höra mig. En dag skall mitt land
hålla räfst med er för det mord ni begår.»
»Tyst, nummer 93!» Och
sergeanten har redan höjt gevärskolfven för att
klubba ned fången, då denne
plötsligt mumlar: »De skratta i det
nedre batteriet! Ha! ha! ha! — Hör
ni dem skratta i det nedre batteriet!
Herre Gud! Jag brukade skratta en
gång, jag också!» hvarpå han tillägger
trött och bruten: »men det är —
länge — sedan dess.» Därpå skriker
han med öronen skärpta af
själsånge-sten: »Jag yrar 1 Jag hör henne skratta I»
»Tyst, nummer 931 Incomunicado *
för detta. Sätt munkafvel på honom,
om han yttrar något vidare, och skjut
honom i morgon med munkafvel, om
han vågar påstå sig vara ett
amerikanskt svin 1» befaller löjtnanten skarpt.
Och nummer 93 gripes, hjälplös och
bunden, klubbas till tystnad och
kastas i en liten cell, hvars
galler-stängda fönster vetta utåt
fängelsegården, där de skola aflifva honom, då
solen rinner upp, leende och brännande i
den tropiska morgonen.
Fallande framstupa i den lilla, af
ohyra myllrande cellen, mumlar han:
»Herre Gud, skall hon någonsin få veta
det? Jag trodde de skulle föra mig till
Santiago. Där kunde jag haft någon
utsikt. Men han var för slug. — I detta
ensliga fort skall jag dö — och hon
— o Gud, icke i hans armar I Det
skulle vara ett alltför grymt öde —
för henne jag älskar!» Och han
präs-sar ut mellan sina förtorkade läppar
dessa väldiga suckar, som uppstiga
inom oss, då hoppet lämnat vårt hjärta.
# Afstängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
