Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Toro - Elfte kapitlet. »I morgon bittida skjuta de mig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men innan flickan, som är tämligen
häpen öfver hans plötsliga tilltal och
den tydliga beundran, som ligger i
hans ton, hinner säga ett ord,
utbrister han: »Säj, gif mig en af de där
tofsarna på edra stöfletter. Herre
Gud, ni stör musiken. Jag undrar, om
ni liknar någon af Pompes jäntor i
New-York!»
»Hvad menar du, din lilla otäcking?»
ropar miss Grayson vildt. »Hvar har
du fått denna gräsliga amerikanska
slang ifrån, du lilla spanska neger?»
»Från sefior Pomposo Smith», ropar
bytingen. »Säj, ni kommer ju från
New-York, eller hur? Ni känner väl
sefior Pomposo Smith?»
»Sefior Pomposo Smith! Hvem är
det?»
»Hvad! Känner ni inte sefior
Pomposo Smith? Kors, han sade, att
hvarenda människa i New-York känner
honom».
»Jag är inte bekant med sefior
Pomposo Smith», svarar Blanche allvarsamt.
Därpå säger hon plötsligt med
intresserad ton: »Du är samme gosse, som
kom med båten för några minuter
sedan tillsammans med den svartklädda
flickan?»
Bytingen riktigt förskräcker henne
genom att skrattande svara:
»Ja, det är Tado».
»Tado hvad då?»
»Vet inte. Sefior Vidal har aldrig
gett mig nå’t annat namn.»
»Sefior Vidal?»
»Ja, jag ^ sefiorita Marias gosse nu,
sedan hennes bror togs tillfånga af
spaniorerna och —» Han häjdar sig
plötsligt.
»Hennes bror! Sefiorita Maria Vidal
är i den där officerens kvarter?»
säger flickan flämtande efter andan. »För
hvad ändamål har hon kommit hit?»
Men Tado blir plötsligt halft
idiotisk och fnissar: »Säj, ge mej en real
att lägga i hatten?» Och han skjuter
fram till henne den bristfälliga pjes,
han tagit af sitt ulliga hufvud.
»Tio realer, om du svarar på min
fråga!»
Vid detta förslag antager gossens
ansikte ett alltmera slött och dumt
uttryck, gör några små krumsprång
framför henne och skrockar: »Säj, ge
mej de där tofsarna!»
Här gör flickan honom häpen, ty
hon ropar: »Tio realer om du håller
munnen på dig!» och hon slänger
silf-verslantarne i hans smutsiga hand.
»Tyst, inte ett ord!» mumlar hon
och springer hastigt upp förfärligt blek.
Ty en tanke har flugit genom hennes
sinne. »Gossen säger, att hennes bror
blifvit tagen. I så fall är Maria
Vidal här för hans skull. Om någon
olycka händt Luis då — barmhertige
Gud — Laura!»
Systems lätta skratt, som höres från
nästa skottglugg, kommer Blanche att
darra. Hon tänker: »Jag måste själf
se. Jag måste veta hur det ärv innan
jag träffar hennes hjärta 1» Och hon
skyndar hastigt uppför snäckgången mot
öfverstens logement, följd af negergossen,
som allt emellanåt gör ett bocksprång
och utbrister i ett belåtet skratt, då
han skramlar med sina silfverslantar i
fickan.
Miss Graysons lätta steg bringa
henne snart till verandasidan af
offi-cerames logement. Inga militärer
synas till däruppe. Sedan den starkaste
solhettan gått öfver, hai flertalet af de
yngre officerame begifvit sig till
batteriet tillsammans med några unga
damer från Caimanera, som kommit öfver
för att höra på la re tre ta * och
begagna sina ögon och solfjädrar som
försvar mot de martialiske
kvinnotjusar-nes angrepp.
Då Blanche sätter foten på verandan,
tränga ord ut genom den öppna
dörren och fönstren till henne, som
komma henne att förskräckt stanna, ty hon
vet nu, att hon gissat den
fruktansvärda sanningen.
• Tapto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
