Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Litteratur - Det unge blod. Af G. J. - Skuggsidor ur lifvet. Af Am. B—i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B. tydligt lade sitt förakt för den loje
Andreas Tersling i dagen, skulle man
kunna förlåta honom mycket, men han
finner allt helt naturligt, och tydligt
påverkad af den franska skola, som inför
hela världen skryter med sina kvinnors
otrohet och sina mäns laster, nöjer han
sig med att konstatera fakta, hvilka,
när allt synas litet noggrannare kanske
icke äro några fakta.
Och så kommer denna råa, hvad man
redan från början anat, ofina
afslutning, som visar att bokens titel är ett
hån och som vill få grunden att vackla
under våra fotter. På de unga skola
vi ej tro, på de gamla ej heller. För
att få behålla sonen hos sig kastar den
den gamla, vördnadsvärda(?) modren en
ung, oskyldig flicka i hans armar,
uppoffrar en annan kvinna utan
samvetskval, om »det unge blodet* tager emot,
äter och dricker och mår bra utan att
tänka eller känna. — Är det rätt att
draga ned, som förf. här gjort? Är
det så, gräf då gärna bort grunden
under våra fotter, men låt oss
åtminstone behålla något att se upp till,
medan vi sjunka — om vi nu
nödvändigt skola dragas ned. -*r- »Det
unge blod» gör ej läsaren glad.
G. J.
SKUGGSIDOR UR LIFVET.
Så lyder titeln på en bok af en,
som troligen aldrig kännt några värkliga
skuggsidor, ty att af egen dumhet
förlora nio ankungar och mera i den
stilen, det hör på sin höjd till lifvets
hvardagsprosa.
Boken handlar om en fru som
ständigt är vid mycket dåligt lynne och
smågnatar på sin äkta man, en fru,
som under åtta års äktenskap ännu
icke lärt sig att göra upp eld i spisen
en gång. Den innehåller endast löst
hopfogade fragment, hvilkas inre
sammanhang är svårt att utgrunda.
Personer — svågrar, tanter — dyka
obe-fogadt upp och försvinna. För resten
förekomma mest anmärkningar öfver
husdjuren och tjänstefolkets sedlighet
samt ointressanta familjehistorier och
jeremiader öfver »vår Herres dåliga
väder».
För att lösa den sexuella frågan, den
sociala frågan och alla de frågor som
upprört mänskligheten och komma att
uppröra den samt införa ett
»paradisiskt» tillstånd på jorden har frun i
huset följande recept:
»Hvarje man och kvinna, som
äktenskap med hvarandra ingått hafva,
äga att framföda tvenne barn, hälst
ett af hvardera könet; hvad därutöfver
blir, det är af ondo och skall med
böter bestraffas».
De som äro »lösligt fruktsamma»
skola — »halshuggas». Kvinnan kan
dock rädda sig undan halshuggningen,
om hon kan bevisa att »oskuld blifvit
tryckt och dygd hädd».
Boken innehåller många roliga
pointer i form af anekdoter, som vi dock
sett förut eller hört berättade af våra
bekanta. De äro alltså icke nya utan
endast — lånade, men framkalla ibland
»ett gnägg» af läsaren, ty något
hjärtligt skratt blir det icke. På sina
ställen blir författarinnan till och med
originell, såsom i följande passage,
handlande om ett par tokigt tillklippta
barnbyxor:
»Men för att slippa se plagget och
förarga mig öfver det, gaf jag Marie
tjugufem öre och bad henne gå ned
till sjön och dränka det nu i
skymningen, när ingen såg det, lägga bra med
sten uti, så jag kunde vara säker om
att det aldrig flöt upp».
Slutligen kan jag ej neka mig att
citera följande om den älskvärde
svågern:
»En gång har svåger Viktor varit
ringförlofvad, det vet jag då, men se’n
tillkommer alla gånger utan ring, som
jag inte vet, och gift har han
säkerligen varit mer än till husbehof, fast
jag inte gjort mig bekant eller räknat
släkt hvarken med hans hustru eller
n
r\nrflt>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
