Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Scenen - Höstsäsong. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan scen. Eljest finge han »gå
i kloster!» Och så har mellan honom
och intendenten Personne börjat en
liten pikant polemik i Aftonbladet. . .
Vi gå intressanta premiérer till
mötes — dir. Ranft har bl. a. antagit
två historiska dramer af August
Strindberg, ett behandlande Gustaf Wasa,
ett Erik XIV. Det första i denna
trilogi, »Vasasagan», var »Mäster Olof».
Det är underligt att se, hur
Strindberg, som på äldre dagar tyckes ha
druckit ur en ny ingifvelsens källa,
återvänder till sin gamla kärlek. Och
vi kunna ej nog tacka Albert Ranft,
som gästfritt tagit vård om dessa nya
gestalter, omflutna af det magiska
Strind-bergskä ljuset. Ett historiskt drama, som
dir. Ranft också lär ha beslutit sig
för, har till författare Knut Michaelson.
Dramaten har med fördel upptagit
»Fjärilsfebern», den Sardouska farsen,
som skildrar de äkta männens
fladder-mani. Särskildt de två första akterna
äro skrattretande, och hr Personne
briljerar med ett lif och en uppsluppenhet,
som gör riktigt godt. Fru Fahlman,
som här är comedienne, är också
mycket pikant och fröken Jansons unga
fru är som vanligt sympatisk. Hr
Ekelund spelar en blyg, tafatt landtis och
i sådana roller gör han lycka.
Dram. teatern förbereder stor
repertoar i vinter — vi få se »Cyrano de
Bergerac», öfversatt af H. Molander,
»Folkungasagan» af August
Strindberg (naturligtvis med hr Palme som
Magnus Smek), »Romeo och Julia»
och »Cymbeline», en ny pjes af Adolf
Paul etc.
Kunde vi inte också få se Ibsen och
Björnson — t. ex. »De ungas förbund»
och »Maria Stuart»?
Svenska teatern har gett repris af
Pineros raffinerade tragedi »Tanqueray’s
andra hustru». Fru Håkanson och hr
Svennberg spelte sina gamla roller,
under det nyhetsintresset knöt sig kring
den förras sjuttonåriga dotter, Lisa
Håkanson, hvars debut höjde sig mot
slutet och gaT ’TjU rätt vackert löfte.
Hon tycktes ha sin Ttmders
temperament, men visade ännu en irarturlig
osäkerhet. Fhi Carlander,
operettsångarens fru, Spelte också nu för första
gången inför Stockholms publik. Ni
vet inte, ni, att hon också är
författarinna och bl. a. skrifvit i Varia. Ett
af de bästa bidragen i vårt julnummer
1898 bar hennes signatur. Köp
numret och gissa! I Pineros stycke var
hr Olsson särskildt rolig som en
gammal baronet, hvilken under wiskyns
verkningar beklagar sig öfver, att hans
familj »slängt» honom på grund af
mesalliance. Eljes finnas ej många
roande pointer i pjesen, som väl
hufvud-sakligast upptogs för att ge full
upprättelse åt »Håkanson-Svennberg», som
i »Sapho» ej ansågos ha nått tinname
af sin konst. Detta lyckådes — men
vore det inte lämpligt att, för
omväxlings skull, låta dem spela mot andra
artister? Blir inte denna duo, hur bra
den än är, i längden litet tröttsam?
Och bli inte dess prestationer på detta
sätt sig tämligen lika? Hvad sägs om
att låta fru Håkanson någon gång få
t. ex. hr Johanson till resonnans för sitt
skälfvande nervspel, och kunde inte de
lidelsens tongångar, som vibrera i hr
Svennbergs stämma, med fördel afficiera
det varma kynnet hos fröken
Lunde-quist — som senast i en pjes fick gå
med en mops på armen? Jag
hänskju-ter detta till direktionen Ranft, som
i allmänhet så väl förstår att tillgodose
publikens kraf på variation.
Det senaste beviset härpå var
reprisen af »Geisban» med en engelsk gäst,
miss Helma Nelson, som Molly. Hon
är icke märkvärdig i spel och sång,
men’ äger förtjusande växt och ansikte,
och hennes dans är en delikatess.
Jag har till sist att nämna Frans
Hedbergs »Rospiggarne» på
Folkteatern, som trots en viss ålder — stycket
är dock i några moment
modernise-radt — och trots en nästan
oförnimbar intrig är en första klassens folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
