Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Musikrevy. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då var ackompagnementet endast
ett stackars piano. Å detta spelade
Emil Sjögren med sitt oändligt mjuka,
sjungande anslag. Ett sådant
ackom-pagnement borde bättre än något
annat ha kunnat lära, hur dessa sånger
skola sjungas. Men sångame fatta det ej,
de tro, att man fortfarande äfven här skall
briljera med rösten. Det trodde äfven
hr Danckwardt, som äfven han, ehuru
han så föga uppträdt på operascenen,
tillägnat sig en del af en
operasångares vanliga olater. Och dock, när han
blott sjöng mjukt och utan forcering,
så var hans sång njutbar. »Jahrlang
möcht’ ich so dich halten» blef — trots
det dåliga uttalet — liksom äfven »I
drömmen du är mig nära» de bäst
föredragna sångerna vid konserten. Den
svensk-amerikanska sångerskan, som
uppträdde, fru Agnes Staberg-Hall,
hade en vacker röst, men var
förmodligen van vid enklare musikalisk
kost. Hvad man emellertid vid denna
konsert hade anledning att glädjas
öfver, var den tydligen tilldragande
lifligheten och kraften i Emil Sjögrens
musikaliska produktion. De fyra nya
kompositionerna voro alla icke blott
intressanta, hvilket faller af sig själf, utan
af en betagande friskhet och kraft.
Hade Sjögren icke fullt tur med
sina tolkar, så hade Sinding och Grieg
det desto mer. Fru Dagmar Möller,
som äfven vid föregående tillfallen
visat sig förstå att sjunga Sjögren på
rätta sättet, gaf nämligen en
romansafton, ägnad åt dessa bägge norske
komponister, och sjöng därvid fint och
intelligent samt blef hvarken de
lidelsefulla eller humoristiska sångerna
något skyldig. Fru Möller har äfven en
gång tillhört operan och visade sig
då som en framstående artist särskildt
inom den franska opéra-comique, för
hvilken konstart det icke behöfs så mycket
röst som dramatisk och musikalisk
intelligens, koketteri, smidighet och ett
pikant föredrag, och alla dessa goda
egenskaper ägde fru Möller. Att hon
äfven hade känsla, medryckande värme
visade hon genom sitt vackra utförande
af Tschaikowskys Jolantha. AJlt detta
har sedermera kommit henne till godo,
när hon efter att — kanske blott tills
vidare — ha lämnat scenen, tog sig
före att på konserter med efter
konstnärliga principer ordnade program låta
stockholmarne höra god romanssång.
För närvarande äro hennes
romans-konserter helt enkelt en oundgänglig
beståndsdel af vårt musiklif. En ut
märkt hjälp har hon i den på våra
konserter allestädes närvarande hr Wilh.
Stenhammar, som icke blott hinner med
att dirigera filharmoniska sällskapet och
en del af våra symfonikonserter, utan
äfven är en förträfflig pianist och
särskildt som ackompagnatör hardt när
oersättlig. Och hvad ett konstnärligt
ackompagnement vill säga för en
romansafton, det inses lätt af en och
hvar. Bland de utförda sångerna togs
priset denna gång af Sindings, hvars
genialiska »Schifferlied», »Eia popeia»
och »Ein Weib» (som icke afspisas med
den gamla dogmen, att musiken icke
kan uttrycka ironi; ironien skall ligga i
föredraget), »I Seraillets have*, m. fl.
outplånligt etsade sig in i minnet som
fantasifulla, kraftiga utslag af en
musikalisk diktarbegåfning af det fulllödiga
slaget. Grieg representerades mest af
älskvärda bagateller, »barnslige sange»,
sånger på »målet» ur Haugtussa m. fl.
Slutligen har jag att med pågra ord
omnämna den första symfonikonserten,
som visserligen icke bjöd på något
absolut nytt, men på flera repriser af
intresse, såsom af Tschaikowskys med
stor symfonisk och orkestral konst
skrifna stämningsfulla symphonie
pathé-tique, som hofkapellet under hr Nord-
qvist spelade med värklig bravur,
Svendsens sprittande Pariserkarneval
samt Mozarts tjusande G-moll-symfoni,
detta verk af en mästare, som kunde
konsten att måla med sitt hjärtblod,
med en pänsel, doppad i gratie.
Filippo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
