Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Karl August Ehrensvärd å Dömestorp. Skiss af Karl Neuman - Bröderna Carvajales. Af Angel R. Chaves. Öfversättning från spanskan för Varia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drog betjänten stolen något för häftigt
undan för Modée. Denne hade icke
hunnit resa sig, utan föll baklänges
och slog sig så, att han den 12:te i
nämnda månad afled af följderna af detta fall.
Modées död gick Ehrensvärd mycket
djupt till minnes. På Dömestorp trifdes
han icke längre, utan sålde gården
påföljande år samt flyttade själf till
Skåne. Med hans agronomiska försök
var det ock slut. Han afled för öfrigt
icke långt därefter, eller d. 21 maj
1800, i Örebro på en resa till
riksdagen i Norrköping.
Dömestorp äges numera af
ledamoten af riksdagens första kammare
hr A. von Möller, ägare till det
närbelägna Skottorp. Denne brukar, som
nämndt, icke själf gården, utan har
utarrenderat densamma åt godsägaren
P. Hallberg å Nya Skottorp, en af
Hallands mest framstående jordbrukare.
BRÖDERNA CARVAJÄLES.
Af ANGEL R. CHAVES.
ÖFyKRSÄTTNING FRÅN SPANSKAN FÖR VARIA.
T"\et var under året 1312, Fernando
^ IV innehade Castiliens tron, och
morerna, förföljda af de kristna
monarkernas härar, förskansade sig med
tilltagande modlöshet bakom de bärg,
som skilja Andalusien från Castilien.
Infanten don Pedro, broder till
Fernando IV, förföljde de arabiska
härarne hack i häl och hotade att
plantera korsets standar på
minareterna i Alcandete, hvilken stad
ca-stilianarne kort förut förlorat. Men
infanten behöfde förstärkningar och
bad därför sin bror att sända sig
krigsfolk och krigsmaskiner.
Fernando, som mera intresserade sig för
sina nöjen än för utgången af sina
företag, dröjde emellertid att
uppfylla don Pedros begäran. Då han
slutligen ryckte upp sig ur sin
le-targi, begaf han sig själf till den
belägrade staden för att vara
närvarande vid segern.
I Valencia öfverraskades han af
den lyckliga nyheten att Alcandete
slutligen gifvit sig.
I denna stad tilldrog sig en
märkvärdig händelse.
En adelsman af det ädla huset
Benavides, hvilken var i monarkens
tjänst och stod i stor gunst hos
honom till tack for de utmärkta
tjänster han gjort honom, blef ert natt,
då han gick ifrån den kungliga
boningen, sä hastigt öfverfallen af
några maskerade personer, att han
icke ens fick tid att draga värjan.
Den följande morgonens första
ljusstråle belyste hans lik, på
hvilket halsen var genomskuren med
ett af dessa dolkstygn* som
kallades barmhärtighet.
Det gällde nu att få reda på hvem
som gifvit honom döden, men det
enda spår som kunde finnas var en
näsduk, broderad med guld, och en
nyckel, som adelsmannen
omsorgsfullt bevarade i sin pänningpung.
Märket på näsduken tillhörde en
dam, hvilken konungen öppet
gjorde sin kur.
Dessa båda panter öfverlämnades
med det första af rättvisan till
konungen.
Denne bleknade, gömde
omsorgsfullt föremålen och ålade dem, som
funnit dem, vid lifvets förlust, den
mest oeftergifliga tystnad.
Sedan lofvade Fernando IV att
göra allt hvad som stod i hans makt
för att finna mördarne.
Vid den tiden lefde två bröder
i Valencia, riktiga mönster af
ädelhet, urbilder af castiliansk ära och
ridderlighet, hvilka vid mer än ett
tillfälle låtit sitt blod flyta till tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
