Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Spiritualistiska fenomen och spiritualistiska vyer. Af Mary Karadja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en man blef stenad till döds
emedan han hämtat ved på sabbatsdagen (I)
Det vore naturligtvis uppenbart
vansinne att i ett civiliserad t samhälle
efterfölja sådana föreskrifter, ehuru de
befinna sig i »Guds ord». För 1900
år sedan ansågos redan många af
Gamla testamentes förbud vara
föråldrade, hvilket ju framgår af Kristi
yttrande att »de gifvits mänskorna för
deras hjärtans hårdhets skuld.» —
Det förvånar mig alldeles icke att
umgänge med andar voro forntidens
folk förbjudna. På den låga
intellektuella ståndpunkt, hvarpå de befunno
sig, skulle de ej förmått skilja på
spiritualism, spiritism och svartkonst.
»Hvad är då skillnaden?» undra
kanske de läsare, som ej särskildt
sysselsatt sig med dessa ting.
(Innan jag förklarar min uppfattning
af dessa benämningar, hvilken
öfver-ensstämmer med den som i England
är gängse, vill jag påpeka att Allan
Kardec och hans efterföljare såväl i
Frankrike som i andra länder kallat
sig spiritister, fastän de äfven
sysselsätta sig med spiritualism. Här i
Stockholm finnes det många personer, som
kalla sig spiritister, ehuru de efter
min uppfattning äro spiritualister. Jag
önskar påpeka att min definition af
spiritism ej innebär något för dem
förklenande. Jag hyser tvärtom
aktning och sympati för deras
verksamhet. Vi gifva blott olika benämningar
därpå.)
Enligt i England gängse begrepp
betyda:
Spiritualism = undfående af
inspiration genom höga, rena andar. Jag
anser det vara den största nåd och
lycka som kommit mänskligheten till
del.
Spiritism = verkställande af
materiella fenomen genom jordbundna, ännu
lidande andar. Jag anser den vara
ytterst välgörande till bekämpande af
materialism och en källa till tröst för
sörjande anförvandter; den bör däremot
ej missbrukas till tillfredsställande af
lättsinnig nyfikenhet. Spiritismen är
följaktligen utmärkt eller klandervärd
allt efter adeptens syfte.
Svartkonst = utförande af lastbara
gärningar med onda andars hjälp.
Detta är naturligtvis en af de största
synder en människa kan begå.
I Nya testamentet förekommer intet
förbud att träda i förbindelse med
andevärlden. Vi uppmanas tvärtom att
»pröfva andarne». Hur skulle detta
kunna ske, ifall vi ej idkade umgänge
med dem?
I I Korinterbrefvets XII kap.
förklarar ap. Paulus tydligt att »gåfvorna
äro mångahanda, men anden är en».
I vers 8, 9, 10 uppräknas följande
gåfvor: talande med tungomål, seende
af syner, profeterande, helande af sjuka
genom bön, m. fl. — d. v. s. just de
nådegåfvor som spiritualisterna mest
eftersträfva. Underbart nog klandras
de därför af många kristna, som
förmodligen glömt att Paulus uttryckligen
uppmanar oss att bedja om undfående
af dessa gåfvor.
Ifall åstadkommandet af en
obehin-drad förbindelse mellan andevärlden
och inkarnerade själar skulle vara
stridande mot Guds vilja, är jag för min
del öfvertygad om att Han är mäktig
nog att förhindra den utan att nödgas
anlita välmenande men trångsinnade
kristnas hjälp. Dessa ådraga sig ett
stort ansvar, genom att utan rimlig
anledning bekämpa spiritualismen med
dess storartade möjligheter till ökadt
ljus, framsteg och utveckling.
Enhvar som sett ljuset slockna i ett
älskadt öga och kärleksfulla läppar
stelna för alltid måste finna en
ofantlig tröst i den erbjudna vissheten, att
de fina kärl ekstrådar, som länka ande
till ande, aldrig under evigheten kunna
slitas. Döden förlorar sin skarpaste
udd om den korta, men bittra
skilsmässan förljufvas genom innerlig andlig
gemenskap, till tröst och glädje såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
