- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
767

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Femte boken. Rättvisans hand - Sjuttonde kapitlet. Sanningens yra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid omnämnandet af detta
vidunderliga faktum stönar Grayson, Laura
ryser och till och med Dennison ser
klentrogen ut.

»Det här skulle vara absurdt»,
stammar Ignacio, »vore det inte så
pinsamt. » Och för ett ögonblick tror han
själf, att flickan är sinnesrubbad; ty
denna uppgift är lika vildt osannolik
för honom som för de andre.

Han har emellertid föga tid att tänka.
Blanche ställer sig framför honom
rysande: »Menhvem stal Howard Temples
sista möjlighet på jorden från honom?
Hvem är hans värklige mördare? Jo,
den däri Just den jag anklagar! Ortiz!*

»Mr Grayson, detta är vansinne!»
stammar bofven, som blir desperat i
sin ångest under beskyllningame från
de läppar, han älskar, föraktet och hatet
från det ansikte, han tillber.

»Nej, nej, pappa; endast sanningen!»
Därpå bryter hon ut ånyo: »Måste jag
ännu en gång gå igenom mina
gräsliga kval denna förfarliga natt för att
du skall tro? Skall jag berätta dig,
huru som jag ur Maria Vidals hand
tog det bref, som innehöll Howard
Temples lif, och hurusom jag — af
kärlek till dig, min syster — ref
sönder det och strödde ut bitarne för
himmelens vindar. Ty hade jag
utlämnat det till spaniorema, skulle ditt
hjärta, Laura, nu varit krossadt i stället
för mitt! Huru som jag, då jag
upptäckte att Howards enda räddning
fråntagits honom af detta obeskrifliga
vidunder, som jag trodde var trogen som
stål, men som jag nu vet är falsk som
den onde, han som svor mig, att han mutat
vakten, hurusom jag sökte samla hop
bitarne al detta bref; men vinden blåste
bort dem från mig och solen
förvandlade dem till blodsdroppar, just som jag
vansinnigt grep dem i mina händer!»

Men dessa vansinniga uppgifter äro
så otroliga för dem alla, att Laura
hviskar: »Hon talar i yra.»

Och Grayson säger: »Ni skall

icke besväras vidare, sefior Ortiz.»

Vändande sig därpå till sin dotter, som
står likt en hämndens prästinna med
lossnadt och utslaget hår och ögon
stirrande på Ignacio, stammar han med
bruten röst:

»Kom med din far, mitt stackars
bam.»

Härvid tager miss Morales system
ömt i sina armar och hviskar: »Blanche,
kära Blanche, de skola inte skilja
oss åt.»

Men Blanche sliter sig lös och
fortsätter i högre tonart, i det rösten
ljuder likt strängar, försatta i rörelse
af vinden: »Jag säger eder alla solklar
sanning och I tron alla, att jag är
sinnesrubbad, vansinnig, tokig!»

Hon ser på dem hon älskar och läser
deras hopplösa svar i deras sorgsna
ögon. Hon ryser: »Jag kan inte
bevisa för min älskade far och min
älskade syster de fakta jag känner!»
Därpå förfärar hon dem alla genom
att ropa: »Men i går kväll bevisade
jag för kubanska generalkomitén, att
senor Ignacio Pasquale Ortiz är en
spansk spion och att de ha hans
upplysningar att tacka för förlusten af två
expeditioner till ön med mycket folk!
Jaså, detta träffade prick!» hånar
flickan. Och nu, seflor Afgrundsskurk,
där är dörren!» Och gående till
ingången af rummet öppnar hon den.

Vid detta skriker Ortiz, med
lamslagna lemmar och blek i ansiktet af
dödsfruktan: »Meddelat kubanska
Juntan! Dios mioy hon har mördat mig!»

Och Grayson ropar under fasa:
»Himmel! Dennison, skynda förguds
skull till kubanska komitén! Säg dem
att brefvet är från en sinnesrubbad
flicka! Laura, du borde ha vakat
öf-ver henne! Hon vet inte, hvad hon
gör!»

George rör sig mot dörren och
fadern och system träda fram för att
fatta Blanche i sina armar, ty de äro
rädda för att hon i sitt ursinne kan
springa ut på gatan — då hon
torterar dem igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free