Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Musik. Revy. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
De fyra Grieg-konserterna å operan
voro lika många kärkomna tillfällen
för vår publik att hylla den lille
geniale man, som genom sina norska
toner skaffat sig beundrare öfver allt.
De chauvinistiska förlöpningar, han
möjligen gjort sig skyldig till,
inbe-räknadt ett eller annat mindre vackert
drag såsom hans försök att rentvå sig
från den fruktansvärda beskyllningen att
(vid hans senaste besök) ha hållit tal för
unionen,bry vi oss icke om, däri
ädelmodigare, än norrmännen vid ett liknande
tillfälle skulle vara. Politikern Grieg
spelar lyckligtvis ingen roll, och det
är icke honom utan konstnären med
detta namn, Peer Gynt-musikens
skapare, den varmhjärtade lyrikern, vi
ägna vår hyllning. Emellertid verkade
de fyra konserterna för den, som måste
besöka dem alla, nog något enformigt,
hvilket kanske kunde undvikits genom
delvis andra program. Vi skulle ha
velat höra bägge Peer Gyntsviterna,
hela Sigurd Jorsalfar-musiken, de sköna
elegiska melodierna för stråkorkester, och
hans första friska pianostycken,
humoreskerna och folklifsbilderna, det skulle
gifvit ett annat och rikare intryck.
Dessa senare borde Grieg själf ha spelat,
nu fingo vi nöja oss med att höra
honom ackompagnera till sina sånger,
hvilket han gjorde på det själfullaste,
delikataste sätt. Äfven som dirigent
visade han sig äga en sällspord förmåga att
elektrisera de utförande, med ett ord
öfverallt var han den snillrika eldiga
personligheten, som hvar han än
svingade sin staf, fick fram konstens äkta
guld. Redan från hans föregående
besök minnas vi, hur hofkapellet
under hans ledning var som förvandladt
och nyanserade så fint, som knappast
i mannaminne, och äfven nu gjordes
»Foran Sydens kloster» och framför
allt den hänförande »Landkjending»
af både solister, kör och orkester med
nästan otrolig fulländning. I dessa smärre
kantater är Grieg också mer sig själf
än i det opera-artade praktstycket »Olaf
Trygväson», som nu bildade
afslutningen af den första konserten och
gaf anledning till stora ovationer. I
mindre grad kunde hans senaste
orkesterverk, Symfoniska danser,
entusiasmera. Någon symfoniker är nu Grieg
en gång för dia icke, och vi träffa
en mer typiskt Griegsk orkester i Peer
Gynt, Sigurd Jorsalfar eller
Landkjending. Midtsatsen i dessa danser
på-migte i sin instrumentation jrent ut om
franska mönster, för öfrigt dominerade
där det norska, att icke säga
norsknorska. För sina sånger hade Grieg
en intelligent tolk i fru Möller,
Bor-wick utförde med all sin öfverlägsna
teknik den präktiga pianokonserten och
de karaktäristiska variationerna öfver en
norsk folkvisa, som han dock väl
näppeligen till fullo förstod, Lundqvist
sjöng med glans och kraft solot i
Landkjending, samt med något mindre
glans en del andra soli, och fru Linden
lät höra sin stämma i Völvens parti samt
— med mer framgång — i abedissans
korta strofer i »Foren Sydens kloster.»
Det mesta intrycket gjorde dock kanske
Solvejgs sång och »Det förste möde»
— som emellertid har en farlig rival i
Emil Sjögrens sång — satta för orkester.
De egentliga musikaliska
événemen-ten ha under månaden utom Griegs
besök varit repriserna af Berwalds
Estrella och Alfvéns symfoni. Den se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
