Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Musik. Revy. Af Filippo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare ägde rum på en af hr
Stenham-mardirigerad symfonikonsert med svenskt
program (Berwald Ess-dur-symfoni, Aulin
violinkonsert) och under stormande
bifall. Man tycks nu ha fått klart for sig,
utom på de ställen, där man envisas med
att vara blind på bägge ögonen, att vi i
Hugo Alfvén fått en ny komponist,
en tondiktare, som äger alla betingelser
att tillföra vår svenska musik det starka,
friska, ungdomligt sjudande blod, som
för öfrigt ingjutits i densamma endast
kanske af August Söderman, ehuru af
honom i allmänhet i andra, mindre
former. Man kan med litet god vilja lätt
upptäcka en eller annan melodisk anklang
i Alfvéns symfoni — en just ej för
älskvärdhet, ej häller för
själfständig-het i sin musikaliska alstring känd
recensent kallade dem i sin gröna
af-und för loci communes —, men man
kan omöjligen förneka, att så som de
uppträda och framför allt behandlas,
de verka personligt. Alfvén är en
konstnär, som går sina egna vägar och
i denna storartade, sköna, rika
symfoni har till och med hans orkesterbe*
bandling en individuell färg. Det enda
man känner sig frestad att nu tillägga
till allt, hvad som redan skrifvits om
denne unge mästare och hans
mästerverk, är att man längtar efter att göra
bekantskap med hans sångmös nästa
telningar. Symfonien gafs med
sjudande lif på samma gång som
behärskning under hr Stenhammar, som
kanske aldrig framstått så till sin fördel
som dirigent, som denna gång, då han
sporrad af ädel hänförelse formligen
öfverträffade sig själf, ett dubbelt
vackert drag af en kollega, som själf haft
stora framgångar som tonsättare. Jag
begagnar tillfället att gratulera operan
till de goda utsikterna att få hr
Stenhammar till kapellmästare; han lär skola
börja med Aida, det är att hoppas, att
han icke glömmer bort Falstaff. — Aulins
konsert hade ett rätt vackert andante,
men försvarade i öfrigt ingalunda sin
plats på ett program sådant som detta.
Man kan icke annat än finna det i
högsta grad egendomligt att på detta
svenska program finna intet af
Söderman, intet af Norman, intet af Sjögren,
intet af Stenhammar, men en hel
konsert af hr Tor Aulin.
Berwalds symfoni är ett fint och
spirituellt verk, mer nästan
kammarmusik än symfoni, i stilen kanske
något tidigare exempelvis än Estrella.
Egendomligt är att, hur starkt
Berwald än påverkats af jätten
Beetho-ven, man mer märker detta i hans
kammarmusik än i hans symfonier,
som sakna det bredt folkliga draget,
det stora elektriserande hos de
Beetho-venska symfonierna. Berwald fördjupar
sig mer i subtiliteter. Det låter som
en parodox, men är dock sannt, att
det finns mer af Cherubini än af
Beetho-ven i dessa af Berwalds kompositioner.
Den nu gifna symfonien var utmärkt
som nummer’ fyra, ehuru för öfrigt
blott en (den i g-moll, Berwalds
mästerverk) utförts. Af de öfriga lär en ha
förkommit, men i alla fall finns det
ytterligare en symfoni, som jämte en
massa andra verk (bataljmålningar för
orkester, kammarmusik, operor m. m.)
ligga och tåligt vänta, att deras dag
skall komma. Arme Berwald, hvilket
öde för en komponist af hans
betydelse!
Estrella har dock nu räddats undan
glömskan och i dessa dagar firat sin
uppståndelse ä vår operascen. Skall
denna vara blott för stunden, eller skall
den på allvar visa sig beståndande?
Man får väl hoppas, att detta senare
skall visa sig vara fallet, ehuru man
blir litet tvehågsen, då man ser en af
våra främsta kritiska pannor helt
kallsinnigt skrifva, att man nu, sedan man
sett hela operan, icke kan undra öfver
det öde, den vid sitt första
framförande rönte. Spelar då texten en sådan
allt afgörande roll, så kan man endast
förvåna sig öfver, att teatrarne så envist
kultivera Trollflöjten och Fidelio. Låt
oss vara uppriktiga. Hvad äro opera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
