Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade blifvit stollig, som spökade ut
gärdesgårdsstören med
hälgdagströ-jan sin och själf satt och skallrade
och frös som en stackare.
Men då var det slut med Sara,
och hon kastade sig framstupa i
starrgräset och grät som om hon
varit piskad.
Petter grinade åt henne, när hon
sade, hur ohågasamt det blef att
vänta på dem. Hvad begrep han
af detl
Sedan hon fått i sig en smörgås
och en pannkaksbit, blef det bättre,
och hon kunde nästan le åt sig själf.
— Men hör du far — sad’ hon,
när de redde sig till hemfärden —
har du int’ sett nå’n björn i dag —
eller kanske det va’ en älg — eller
en varg? — Jacob Jack drog inte
på mun engång. Han bara skakade
på hufvudét.
— Hm, hm, du har varit
skog-rädd — tror jag! När du komm’
hem ska du be’ mor att få starkt
kaffe och så gä i säng i god tid,
för annars dug’ du till ingenting i
morgon. Jag känn’ också till de
dänne otyge’!
— Far! — nu lagade Sara, att
hon kom utom hörhåll för Petter.
— Jag vill inf gå te’ skogs nu på
nå’n tid. — Jag har haft det så ondt
i dagi
PLUNDRAD VILLA.
År 410 e. Kr.
Gotiska hofvar ha slagit marken, Strödda ligga i trädgårdshäcken
gotiska händer ha sköflat parken, armband af guld och silfverbäcken,
plundrat i tämplen och härjat med brahd altarprydnad och klädningssmycken,
hela det eviga Romas land. silfverlyran i brustna stycken.
Gotiska hofvar ha trampat till stoft
liljor, som spredo sin härliga doft,
rosor, som lyste så svällande rödt —
allt är nu lugnt och stilla och dödt.
Ulf Sjöö.
MOSTER LOVA.
Ejj BERÄTTELSE för Varia af TORE BLANCHE.
T’Nå barnen kommo hem från skolan,
kastade de böckerna ifrån sig i
tamburen och sprungo genast ut i
köket.
— God dag, Moster Lova! Hvad
få vi för mat i dag?
Och de sleto henne i kjolen, lyfte
på locken, vädrade och luktade på
allting som ett koppel hundar.
Moster Lova, som stod där sotig,
svettig och med håret i oordning, sökte
på samma gång häjda dem och
tillfredsställa deras nyfikenhet.
Men Anna, det äldsta af barnen,
knyckte på nacken:
— Urkokt buljongkött i dag med!
Usch!
Moster Lova svarade förebrående:
— Fy, Anna lilla, så skall man
inte säga! Om pappa hörde Anna,
så skulle han bli mycket ond. —
Anton lilla, akta sig för spiseln! Kunde
jag inte tro, att han skulle bränna sig!
Hvar ha vi saltet! Gråt inte längre,
gullbamet mitt!
I detsamma kom fru Alm ut i köket.
— Hvad är det för väsen här ute!
Aldrig kan man få lugn och ro för
de välsignade ungames skull! In med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
