Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cr och det i rappet, annars skall jag
hjälpa er, jagi
Och då barnen knotande och
mot-sträfviga, försvunnit, sade hon trött:
— Hvad har du åt oss i dag,
Lova? . . Nå, jag får värkligen säga,
att du kunde byta om litet mera än
hvad du gör — om inte för min, så
för Vilhelms skull I
System rodnade ända upp i pannan.
— Förlåt, Amalia lilla, men jag kan
värkligen inte hjälpa det!
Och hon tillade brådskande:
— Det var litet öfver från i går
och jag hade inte så mycket ... att
jag kunde gå på torget i dagi
Fru Alm suckade och gick tillbaka
in i sängkammaren. Hon var ständigt
klen och led af hufvudvärk. Hela
dagen gick hon iklädd en nött
morgonrock, i hvilken hennes magra kropp
vacklade fram och tillbaka som en
lösryckt stör, och beklagade sig öfver
sin sjuklighet.
Moster Lova var på nytt ensam i
köket.
Det var nu ett par år sedan den
sista jungfrun hånfullt slog igen
dörren efter sig och försvann, Sedan hon
i magasinet, i kryddboden och inför
sina kamrater i huset förklarat, att
»grosshandlar» Alms var ett riktigt
patrask, h vari från Gud måtte bevara en
hygglig flicka.
Sedan dess hade moster Lova skött
hushållet ensam, envist motsättande sig
systems och svågerns förslag att
anställa ny jungfru. Hvarje höst och
vår förklarade visserligen grosshandlarea
bestämdt, att nu måste de taga sig en
ny — hon skulle vara där på
eftermiddagen! — Men då ingen hördes af,
låtsades han om ingenting och allt
för-blef vid det gamla.
Moster Lova var således ensam.
Hon lagade maten, städade
våningen och gjorde uppköpen till
hushållet. Det sista var det kinkigaste,
men underlättades på grund af
familjens ambulatoriska lif. Den flyttade
nämligen hvarje höst, sedan den
punktligt betalat de första månadernas hyra
och lika punktligt försummat alla de
efterföljande.
Med det ständiga ombytet af gator
och stadsdelar följde gifvetvis för hvarje
gång nya bodar; och det lyckades
henne på detta sätt, om också med
svårighet, att hålla krediten uppe.
I början hade det visserligen varit
förödmjukande att uppbära alla
otidigheter från lurade kryddkrämare och
andra butikägare, ty i sådana kritiska
fall var fm Alm sjukare än vanligt och
grosshandlaren var aldrig hemma. Hon
hade gråtit af harm och blygsel.
Hvilken usel varelse hon var, som med
berådt mod bedrog de stackars
människorna, hvilka säkerligen behöfde sina
pängar!
Men med tiden hade hon förvärfvat
sig en viss cynisk likgiltighet. Med
sammanprässade läppar och sänkta ögon
stod hon framför de ursinniga
människorna, som fordrade betalt för sina
varor, och lät stormen gå öfver. Och
då hon stängt dörren i lås efter dem
och system stack sitt ängsliga ansikte
ut i köket, så skrattade hon godlynt
och förklarade, att nu kunde de vara
kvitt.
Det var minsann icke alla, som
flngo ladda ur sig så grundligt för så
billigt pris!
Moster Lova var några år äldre än
system. Kantig och ful redan som
ung flicka, hade hon i god tid afsagt
sig alla illusioner. Hennes klara
huf-vud sade henne, att världen icke var
bättre än föräldrahemmet — snarare
sämre. Hade hon därinom varit
undanskuffad och tillbakasatt, så hade hon
ingenting att vänta utanför.
Om denna resignation var en frukt
af hemliga strider, så visste åtminstone
ingen utaf den. Hade hennes gamla
möhjärta någon gång klappat fortare
vid en mans ankomst? Hade hennes
kinder, som varit unga och mjuka
äfven de, någonsin rodnat under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
