Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgonen därpå få fyra öre till
knäck.
Då barnen voro mätta, blefvo de
sömniga. De gingo fram till modern
och kysste henne på handen, en sed,
som hon fann tilltalande och som hon
lärt dem från det de voro små. Moster
Lova strök dem smeksamt öfver deras
kinder med undantag af Anna, som
rynkade på näsan öfver hennes händer,
grofva och skrofliga som de blifvit
genom den ständiga beröringen med
kallt och varmt vatten.
De bägge systrarne sutto ensamma
kvar i salen, som var sparsamt
möblerad med en soffa och några stolar,
illa medfarna under ständiga flyttningar
och genom barnens slit.
Då klockan slog tio, såg moster
Lova upp från arbetet och sade oroligt:
— Att Alm inte kommer hem I
Det måtte väl aldrig ha händt honom
någonting!
Systern, som endast väntat, att hon
skulle säga något dylikt, lade boken
häftigt ifrån sig:
— Du tänker då inte en smul på mig!
Därefter återtog hon läsningen och
tillade bittert:
— Med honom är det nog ingen
fara 1 Han har väl träffat någon bekant,
som vanligt!
— Det är förmodligen någon aflär,
sade moster Lova.
— Som görs upp på någon krog,
ja! Ja, det är det nog!
Moster Lova svarade icke. Hon
fortsatte under tystnad att lappa och
system att läsa.
Klockan hade slagit elfva, då en
nyckel efter något trefvande sattes i
tamburdörren, som slogs på vid gafvel.
En munter röst ropade:
— Här är ju mörkt som i en säck!
Ohoj, Lova, hit med ljus!
Men moster Lova hade redan tändt
den lilla lampan med gasolja. Hon
stälde den ifrån sig på vedlåren och
hjälpte svågern af med rocken, i det
hon sade:
— God afton, snälla Vilhelm! Det
var roligt, att du kom!
Han nickade utan att taga cigarren
ur mun och gick in i salen. Då han
fick se hustrun, som satt envist lutad
öfver boken, trumpen och tyst, utbrast
han glädtigt:
— Nej, se, mamma ännu uppe!
God afton, gumman lilla!
Och trots hennes motstånd tog han
hennes ansigte mellan sina händer och
kysste henne. Hon stötte honom ifrån
sig, torkade med ärmen öfver ansiktet
och sade:
— Uscb! hvad det luktar om dig!
Du har visst druckit igen!
— Druckit ja, men hvad!
Han skrattade och började
promenera fram och tillbaka på golfvet, då
och då sparkande till stolarne med
sina långa ben. Han tycktes vara i
en mycket upprymd stämning och
blossade ifrigt på sin cigarr. I sin
svarta bonjour, med byxor af ljusare
tyg, med uppstående krage och
manschetterna ner öfver halfva händerna
hade han vid första anblicken ett
utseende af ungdomlig elegans, som
harmonierade med ett par lifliga ögon
och de stora, mjuka mustascherna, som
han tvinnade mellan flngrame
Vid närmare påseende syntes det
emellertid, att kläderna, ehuru moderna
och af elegant snitt, voro tämligen
illa medfarna och att hans ansikte,
nu fylligt och slätt, såg ut, som om
det när som hälst kunnat falla ihop i
en mängd slappa rynkor och veck i
likhet med de små färgade blåsor, som
barnen köpa i löfmarknaden.
Och man hade en känsla af, att
han i sådana ögonblick skulle se äldre
ut än hvad han i själfva verket var.
Nu satte han sig i den knakande
soffan, blåste ut en konstmässigt
formad ring af rök och såg småleende
på de bägge kvinnorna.
— Nå, jag kom inte hem till
middagen i dag! sade han.
Hustrun svarade torrt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
