Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans kyssax? Och hade de fuktats af
tårar vid hans likgiltighet eller svala
vänskap? Det visste ingen.
Däremot visste man, att kärleken till
systern behärskat hela hennes lif —
denna yngre syster, hvars blonda
skönhet var som en ömtålig krukväxt,
hvilken fordrar ständig vård af
varsamma händer för att bibehålla sin
friskhet.
De första åren af Amalias äktenskap
föreföll det visserligen, som hade hon
helt och hållet glömt bort de nygifta,
och svågern hade skrattande förklarat,
att hon var svartsjuk på honom och
ville behålla system för sig själf.
Men då det börjat gå baklänges för
honom, hade hon en dag instält sig,
lugnt och stilla, som om det varit den
naturligaste sak i världen, att hon
skulle komma, då de behöfde hennes
hjälp.
Hon hade kommit i egenskap af
fruns syster och så småningom sjunkit
ner till familjens hushållerska och enda
piga.
* » *
Vid 4-tiden på middagen brukade
herr Alm komma hem.
Han var egentligen agent för
någonting, som ingen ville köpa, men
kallades för grosshandlare. Som biaffärer
innehade han agenturer för ett
cog-nacshus i Hamburg samt en cigarrfirma
i Bremen, hvilket senare medförde den
fördelen, att han kunde få tillfredsställa
sin stora passion, som var cigarren.
Då han lyckats sälja några lådor till
en bekant, så behöfde han icke hysa
några betänkligheter mot att röka upp
förtjänsten. På detta sätt kostade det
honom ingenting.
Men den här middagen dröjde han
längre än vanligt.
Då familjen väntat på honom en
half timma, satte man sig till bords.
Barnen voro hungrig^, och till och
med Anna hade ingenting att anmärka
mot buljongköttet, som under moster
Lovas skickliga bänder frästs opp med
flottyr och spred omkring sig en
ap-titretande lukt.
Efter middagen började de att läsa
öfver sina läxor.
Moster Lova gjorde undan
diskningen och satte sig därefter under
häng-lampan i salen och lappade Antons
byxor, medan fru Alm satt hopsjunken
i gungstolen med en roman i handen.
Framför hvarje annan lektyr älskade hon
societetsromaner, hvilkas handling var
förlagd till de förnäma kretsame i
London eller Paris eller till de stora
adelsgodsen på den engelska eller
franska landsbygden.
Det var där, som lifvet lefdes, sade
hon.
Fråu barnens rum hördes det
entoniga mumlet af deras röster, då de
pluggade i sig läxorna. Tid efter
annan råkade de i lufven på hvarandra,
hvarvid fru Alm ryckte nervöst på sig
utan att lyfta ögonen från boken, och
moster Lova Öppnade dörren och lät
höra ett varnande:
— Barn då, var snälla nul Mamma
läser!
Klockan blef åtta, hon blef nio,
men Alm hördes icke af. Moster Lova
kastade en duk öfver bordet, satte
fram brödkorgen och en assiett med
smör och hällde upp gröten på ett
par hvita karotter.
Då allt var färdigt, sade hon:
— Bordet är dukadt nu, Amalia
lilla, om du har tid!
Fru Alm lade med en suck boken
ifrån sig, men medan hon åt var hon
i tankame ännu kvar på Chateau de
Beaumont, som för tillfallet gästades
af ett lysande jaktparti.
Barnen, som voro hungriga, kastade
sig öfver maten och rummet fyldes af
slamret från deras skedar. Moster
Lova gick ut i köket efter mera gröt,
och modern slog Anton på fingrarne
med knifbladet för att han spillde på
sig. Och då gossen därvid tappade
skeden i knäet, fick han först en örfil
och sedan en kyss med löfte om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
