Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamnqvist foto.
HARRIET BOSSE.
Hans ansikte blir sig ganska likt i olika
roller. Men det skiftar ständigt
kame-leontiskt, och åskådarens fantasi lefver
med i dess växlande spel. Hans
mimik hör till det underbaraste . . .
Likaså hans röst. Franska artister
snarare sjunga än tala, då de
deklamera. Deras stämma vaggar i en
ständig vågrörelse, upp och ned, ned
och upp, hvilket skulle tyckas
enformigt, om icke språket gåfve så mycken
bedårande musik. Mounet-Sully sjunger
fram replikerna egendomligare än alla
andra jag hört. Hans röst har icke
denna »enformiga» vågrörelse. Den
visar våldsammare kontraster. Den
kastar sig mellan jord och himmel på ett
snillrikt nyckfullt sätt, och när man
hört dess intensiva utbrott en stund
och just tänker, att den icke kan komma
högre, öfverraskar den med nya,
häpnadsväckande eruptioner.
En klimax af Mounet-Sully glömmer
man icke. Särskildt i »Otello», där
svartsjuka och förtviflan växa
gigantiskt, hade man tillfälle att följa
stämmans excentriska vandringar. Den
börjar t. ex. på. en jämn väg, den springer
fram i orubbadt tempo, man för-
nimmer den som en monoton
hviskning. Så ett skril Man tycker, att den
svingat sig upp på en klippafsats. Så
håller den sig litet på denna nivå. Så
åter ett skri 1 Den kastar sig till en högre
afsats! Och så fortsätter den i
steg-radt patos uppefter hela alpsidan, tills
den i rungande lidelse slungar sig ut
mot det oändliga och tystnar,
kvarläm-nande ett skärande eko hos åhörame . . .
Detta är på samma gång det
vildaste hängifvande åt fysisk kraft och
höjden af skådespelarteknik. Men så
äger konstnären också i sitt bröst ett
instrument af vackraste slag.
* * *
Denne de stora känslornas sällsynte
framställare bräddade mig en bitter
bägare. Ty vid åsynen af honom
märkte jag vår egen tragiska konsts
litenhet. Jag såg temperamentslösheten
i den, bristen på djärfhet,
hänsynslöshet. Till och med de bättre af
Mou-net-Sullys sällskap gjorde mig
tydligt, hur relativt lågt våra bäste stå.
Men så bo vi också i ett island, själfva
naturen är oss icke gunstig. Vi äro
ej solens älsklingsbarn.
Hamnqvist jolo.
LISA HÄKANSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
