Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor Mätta fann sig snart besviken
angående mitt bistånd, emedan jag
var aldrig hemma vid den tid på
dygnet då kometen seglade fram, ty
Ingrid och jag voro då alltid ute och
togo komethöjd; därför skref gumman
till sin son, artilleristen, att han skulle
be om åtta dagars permission för att
komma hem och taga vara på sin
moder och, om möjligt vore, hjälpa henne
att hålla lifsskutan klar för
sammanstötning med den illa styrda kometen.
I brefvet afgaf hon tillika en
sjöförklaring anbelangande mig och Ingrids
kryssning, ty se, Ingrid ägde en
full-lastad kista med kläder och hemgift,
som hon fått i arf, och denna kista
ville mor Mätta ha bergad undan
världsförstöringen och tillförsäkras
sonen hennes, på det han med eller
utan Ingrid skulle hafva något att
börja dagen med. Hon var nämligen
fullt öfvertygad om, att det myckna
krutet, som ingår i
artilleri-munderingen, skulle under den stora eldfaran
göra denna del af landets försvar icke
allenast lifsfarligt för artilleristerna utan
tillika själf springa rakt i luften,
hvadan hennes son riskerade att varda
försatt ur militärtjänsten och stå rakt
på bar backe efter domedagen.»
»From, har du fått en linhäckla på
ditt stolsäte, eftersom du ej kan hålla
dig stilla? Du sparkar smalbenen af
oss» — af blöt repslagare Friberg.
Gräslunds ögon gingo åter spanande
öfver Froms profil och hans min
utvisade, att han förgäfves sökte en
hållpunkt för sina sväfvande hågkomster.
»Det är ogudalöst att lättsinnigt tala
om heliga och upphöjda ting»,
grymtade From.
»Sant, sant», medgifver skepparen,
»men till dessa räknar jag hvarken
artilleristen Frans Richard Olof Modig,
mor Mätta eller kometen, fast den
senare lyckligtvis var upphöjd öfver vår
horisont; därför lägger jag åter ut på
djupet af historiens haf. Modig lydde
sin moders kallelse, ty innan kometen
började sopa himladäcket med sitt släp
hade han — Modig, icke kometen —
haft tankar på att segla in i
äktenskapets hamn med Ingrid samt hennes
fulla kista och nu tyckte han, som
mor Mätta, att han åtminstone borde
söka berga denna senare vid
jordklotets hafveri. På åtta dagars
permission kom han hem, ty nu hade
dome-dagsprofeterna, i förening med
stjäm-kikame, fastställt dag, timme och stund,
då kometen skulle ’klare pynten’, som
dansken säger. De fyra första dagarne
voro svåra för Ingrid och mig, ty
Modig följde i vårt kölvatten som en
hungrig haj. På femte dagens afton
utbröt ett stort åskväder, och under
stor ångest och bäfvan kröpo då
Modig och mor Maja in i Ingrids
kammare, höggo tag i hvar sin ända af
hennes kista, beredda att med den
göra färden till en bättre värld, och
lämnade så flickan och mig att reda
oss bäst vi kunde.
Andra dagen låg Modig likasom
bedöfvad, ty nu var den sjunde dagen
för handen och då skulle yttersta
domen löpa af stapeln. Kosten hade
varit skral under dessa dagar, ty allt
hvad ätbart i huset som under
sommarvärmen någorlunda kunde hålla
sig, hade Maja och Modig stoppat i
en tvärpåse för att medtaga på
kometresan, och då jag nu pä den solheta
förmiddagen gick ut för att söka skaffa
Ingrid och mig ett godt mål, rände jag
i hop med fiskar-Olle, som ville stena
mig för min otrogna förfrågan om där
fanns torsk att få på den yttersta
förmiddagen. Sedan jag doppat karlen
ett par tag i sjön, styrde jag inåt
gatan förbi apoteket, som jag fann så
proppfullt af kunder ajt de trängdes
i förstugan. Alla skreko de på
kam-fertsdroppar och andra itiagstärkande
fludium, då däremot marknaden på
engelskt salt, bittervatten, ricinolja och
dylika traktamenter var fullständigt
flau. Modig hade ej kommit längre
än upp på yttre trappsteget till apote-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
