Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket, där han blef barbariskt
öfvervun-nen af hjärtlidande i magen och låg
redlös som en kantrad mudderpråm
till allmänhetens, stegrade förfäran––.
Skall herr From gå? Vänta, jag har
snart spunnit ut min ända; det bästa
däraf kommer i finalen.»
»Håll dig i skinnet, From, regnet
öser ner ännu, och låt oss få
dome-dagskometen till slut!» menar
repsla-garen. »Kom den yttersta dagen,
kapten?»
»På ett sätt för mig, ja, ty efter
som det var en fredag tog jag Ingrid
i släptåg med mig till presten, för att
taga ut lysning till äktenskap i den
där villervallan, men presten var i
dåligt humör öfver de många
lekmans-profetioma och deras förkunnare att
han i brist på en af dessa senare tog .
till att hålla en sådan ransakning med
mig anbelangande tidigare
äktenskapslöften och slika moraliska sandreflar,
att jag ej på stående fot kunde
klarera mig, hvadan prestan afkunnade
domen: Ingen lysning förr än efter
yttersta dagen.
Denna katastrof inträffade dock ej
— som ni kanske minnes — hvarken
på fredagen eller lördagen, men nu
hade mor Maja och hennes unge son
satt sig i sinnet att den skulle, till
hvad pris som helst, inträffa under
påföljande vecka, hvadan Modig gaf
artilleriet hin för att bli hemma och
berga Ingrids kista undan
världsbranden. Alltså tog han sig med fredadt
samvete bondpermission tills vidare.
Men kometen styrde med svans och
stäf kurs förbi, domedagsprofeterna
blefvo flata som rödspottor. Modig
gick med slappa segel tillbaka till
artilleriet och pied honom höll höga
befälet en domedag med tillbehör af
hasselkäppar och dessas fördömda
tjugofem, så herrame kunna tänka sig
ändalykten –––-—».
»Jag skall, min själ, ge dig för
denl» af bröt From och körde med
ursinnig fart sin högra stöfvelspets ned-
ifrån och uppåt under skepparens
rör-stolssäte så Gräslund studsade upp som
en gummiboli. »Du-du-du kommer
hit till min okända fristad, baktalar
och förråder otidiga hemligheter» —
fortfor han, sparkande den oskyldiga
stolen.
»Tyckte jag inte slutligen, att det
var Frans Richard Olof Modig, som
blifvit sammandragen och omkal fatrad
till From», säger Gräslund lugnt,
griper borstbindarens båda ben och ber
om ursäkt för det han sätter hans
ömtåligaste sida ned på golf vet. »Nu,
min gubbe, ska’ vi två visa hur man
leker skånsk rullebör eller högsvensk
skottkärra?» spörjer han gemytligt, och
med ett vänligt: »Plats för leken,
vänner!» lyfter han sin gamle rivals
föt-ter i vädret och kör skottkärra med
honom ett par hvärf rundt kring salen
under de närvarandes muntra bifall.
Ty nu var domedagsstämningen
försvunnen vid upptäckten af de följder,
som dylika lekmannaprofetior haft för
den storordige From, alias Frans
Ric-kard Olof Modig.
Men denne linkade ut från laget
och tog följande dag ut stämning, för
misshandel, på Gräslund och kallade
alla de i salen närvarande till vittne.
Hela köpingen glömde rent den
yttersta dagen för denna rättegång; alla
Froms vittnen togo på ed, att »skånsk
rullebör» var en folklek, af hvilken
ifrågavarande fordon ej toge skada om
det nämligen ej tidigare på annat sätt
blifvit ramponeradt.
Långt innan utslag i målet blef, till
Gräslunds förmån afkunnadt, hade han
fått hela sin vedlast försåld och
tilllika af köpingens främste män
erhållit en subskriberad hedersgåfva,
bestående af ett tobaksskrin med
glödteck-nade allegorier öfver tilldragelsen i
»Perlans» sal. Och vid afskedsfesten
tolkade repslagare Friberg i väl valda
ordalag samhällets tacksamhet till den
vidtbefarne skut skepparen, som, genom
att spinna en ända, på en gång för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
