Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÅRSNÖN BERÄTTAR.
Från skogen gick ett buktande harspår
ned öfver isen. Det var kallt så
att det rasslade i furugrenarne, och
snåren voro bräddade med snö. Den
hade packats hårdt af nordan vinden,
öfver den låg det sista snöfallets flingor
och under yrsnön, som hopats tung
och torr som urblekt ökensand, låg
skaren hård och glatt från köldnatten
efter tövädret.
Harspåret buktade utför åsen och
ned på slätten, som låg hvit och jämn.
Endast på nära håll kunde man märka
den sänka, här och där något djupare,
som markerade afloppsdiket för bäcken,
som endast ora vårarne hällde ned
isvattnet från de svämmande fälten.
Lätt slunto skidorna öfver det hvita
täcket. De ilade rätt öfver harspåret
och hunno längre bort upp spåren efter
en ilande räf. Då stannade han, som
höll skidstafvarne, och undrade om
haren kanhända varit jagad af räfven.
Så gledo skidorna i väg igen jämsides
med räfspåret, som snart stötte ihop
med harens spårkedja. Räfven hade
ilar rätt öfver den, och så godt var
det, ty harspåret var äldre, det kunde
till och med mannen se, då han
hejdade farten och granskade spåren.
Vid dikessänkan står en albuske med
toppen ännu obegrafven af snön. Mickel
hade hukat sig ned, hans buk hade
sopat snön. Allt närmare busken hade
han kommit. Det hade ryckt i hans
svans, som är lätt fläktad som af en
plym. Han hade samlat kroppen till
språng och så — ett, tu, tre — tagit
hoppet, sedan han skjutit sig litet åt
ena sidan. Skidorna glida framåt.
Räfven hoppade långt. Det är nya
spår i snön, många spår nästan
pärl-formiga intryck, som skvallra om att
rapphönsen varit här. Det är på dem
Mickel skjutit och — bommat, ty icke
en fjäder ligger kvar. Men snön är
rispad af vingame vid uppfloget.
Harspåret finnes här också. Han kom hit
först och gräfde en brunn genom snön
ned till grönrågen. Så voro rapphönsen
ute, hungriga och darrande af kyla.
De letade sig hit och kanske funno de
i harens brunn litet sallat som mager
kost, och voro tack vare hans hjälp
räddade för tillfället. De slogo till,
hela den frusna flocken, sedan haren
för längesedan skuttat till skogs. Då
kom räfven. Han smög sig fram med
busken som betäckning. Det ryckte
i hans tunna läppar och han tog språnget.
FörgäfvesI Han gick omkring och
luktade på hvarje spår, han stod och
funderade med nosen vädrande i vind.
Sorgesamt! Sorgesamt 1 Han gick
tillbaka bakom busken och satte sig att
fundera. Men ännu en gång leda hans
spår fram till brunnen. Det luktade
ändå fågel I Och från brunnen gick
harens buktande spårkedja åter mot
skogen, men Mickel hade lunkat utåt
slätten, utan brådska, ty missräkningen
hade gjort honom missmodig.
Jeremias i Tröstlösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
