Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALEN OCH BILJARDBOLLEN.
Af FREDERICK SWAINSON.
ÖFVERS. FÖR VARI A AF H. B.
John Harrison visste att han var
ruinerad.
Ett bref, som låg på bordet framför
honom, underrättade honom därom,
kort och formellt. Kontoristen hos
den store växelmäklaren, som skrifyit
det lilla memorandum Harrison
stirrade på, hade därmed omedvetet stängt
dörren till hans — Harrisons — gamla
lif och öppnat dörren till ett nytt.
Harrison kände sig ej vidare stolt öfver
detta gamla lif. Nu insåg han med
förvånansvärd klarhet, att, ända från den
gången han först lade handen på den
ansenliga förmögenhet hans far
efterlämnat och till denna hans
sista dårskap, som ruinerat
honom — en idiotisk
börs-spekulation — hade han burit
sig åt som en åsna. Att se
tillbaka på ett lif, där kort,
kapplöpningar och kvinnor äro
de milstolpar, som utmärka de
tillryggalagda åren, är
vanligtvis en ledsam återblick, och
Harrison hade vett nog att
göra den utan att framdraga
några förmildrande
omständigheter. Därför ingaf denna
»återblick» endast själfförakt.
Det nya lif återigen, som
öppnade sig för honom, hade
i sanning få lockelser..
Fattigdomen såg han på med denna
obestämda känsla af fasa och
hat, med hvilken rika
människor vanligtvis betrakta den,
någonting ofattligt, omöjligt.
Brefvet, som han skrynklade
mellan sina fingrar, sade honom
att tiggeri var det enda som återstod,
och han nekade att ens föreställa sig
något dylikt. »Man kan inte tigga
tusenlappar» mumlade han föraktfullt.
Så där återstod således endast en
sak att göra, och han grubblade öfver
denna absolut sista, utväg. Hans tankar
kommo och gingo, men alltid kommo
de tillbaka till utgångspunkten, liksom
vore deras bana cirkelformad.
»I allmänhet anses det fegt», tänkte
han, »men jag är ett undantag och
jag väljer det. Jag förmodar det är
ingenting att skryta med, men i detta
»HAN SPELADE MED STÖRSTA OMSORG.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
