Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande ett evigt parti ’hundra’. Jag
trodde alltid att den omskrikna
tomheten i sta’n i september var en sorts
myt, förstår du, men sannerligen hvad
den här klubben beträffar så — tja,
jag kan inte få fatt i enda som vill
ta’ i en kö. Vill du —?»
»Gärna. Så till vida är jag din
hjälte.»
De gingo in i biljardrummet.
»Nå, hvad skall det bli’?» sade Hayes
i det han öppnade sitt köfodral.
»Hvad som hälst, två hundra till
exempel.»
»Afgjordt. Jag håller tre mot ett,
Harrison, att jag vinner i kväll.»
Harrison svarade lugnt och tyst:
»På ett vilkor.»
»Hvad?»
»Att det är i tusental.»
Hayes upphörde med att krita sin
kö. Han brukade i allmänhet ej hålla
högt på biljard. »Hm, det är ganska
försvarligt — eller hur?»
>Det är mitt vilkor», svarade
Harrison kallt.
»Nå, som du vill, men din
tusenlapp är jag rädd du förlorar.»
»Har du någon särskild orsak att
vara så säker i kväll — visserligen är
du den bäste spelaren, men––––––-»
»Jo, ser du, i dag är det min dag.
Allt jag rört vid har antagit en gyllne
färgton. Jag är ögonblickets kung
Midas.»
»Nåväl, mitt tusen rågar din turs
mått, förmodar jag, så mycket värre
för mig.»
De började spela. Alla amatörartade
biljardpartier äro sig lika, sak samma
hur hög insatsen är. Ingendera
mannen var en god spelare, men af de
två var Hayes afgjordt den bättre.
Harrison var hans like endast då god
tur hjälpte honom. Hayes
öfverlägsen-het visade sig tydligt i det sätt hvarpå
han — om också utan finess — sökte
att »lämna» bollarna. Harrison
spelade etl, så att säga, »från hand, till
mun-parti», begagnande de tillfällen
gudarna skänkte honom och visandö
sig i proportion tacksam. Men det
måste erkännas att han öfverträffade
sin förmåga. Det var ingen nervös
brådska i hans rörelser, han begagnade
sig af hvarje möjlighet så mycket hans
skicklighet tillät. Han gjorde sina stötar
med ytterlig beräkning och långsamhet,
och därför gäspade också markören
föraktfullt, i all hemlighet. Hans spel
med dess öfverdrifna försiktighet skulle
hafva varit outhärdligt tråkigt om ej för
det koncentrerade allvar han inlade däri.
Det gjorde hans spelsätt tolerant.
Hayes å sin sida blef nervös då han
alltjämt såg Harrisons poängantal hänga
fast vid hans eget med en sorts
desperat envishet. Han bytte ofta om kö,
och ville veta af markören när bordet
hade blifvit »struket» sist. Svaret
tillfredsställde honom ej. Harrison retade
honom ännu mér genom att ej på
vilkor taga minsta risk. Han brydde
sig ej om vissa synbarligen goda, men
dock litet osäkra möjligheter,
föredragande att lämna bollarna i fula lägen.
När de närmade sig poängen ett hundra
tog Harrison ledningen och behöll den.
Hur än Hayes försökte spela, Harrison
vidgade så småningom distansen dem
emellan. Hans tunga, omsorgsfulla
stötar, syntes oböjliga som ödet. Då
gjorde han plötsligt sin första misstöt,
en stöt, som han annars, i ett vanligt
parti, hade kunnat göra med förbundna
ögon. Bollarna lågo i ideella lägen för
Hayes. Denne förlorade ej häller
tillfället. Inseende att hans tur ändtligen
kommit, spelade han nu lika kallt och
beräknande som sin opponent. Hans
boll jagade de andra öfver bordet, då
och då försvinnande i fickorna. Därpå
började den åter sitt »kiss-kiss», tills
slutligen biljard^pelning syntes vara
blott ett maskinmässigt göra. Harrison
kritade sin kö och betraktade de ilande
bollarna med förlåtligt intresse. Hayes,
syntes det honom, var en jonglör, som
med demonisk skicklighet utförde
afsky-värda konststycken, och på hvilka hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
