Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMSYNER.
Efter HEINRICH HEINE.
En dröm jag hade, sällsam nog,
som mig med fröjd och bäfvan slog.
Än kan jag skåda dessa drag,
och hjärtat slår så vilda slag!
En trädgård underskön jag såg,
Jag gick där sorglös i min håg.
Mång’ fager blomma log mot mig,
min fröjd däråt var innerlig.
Där sjöngo tusen fåglar små
på kärleksvisor i det blå ...
åt blommans kalk gaf solen röd
sin strålekyss i morgonglöd.
Och ljumma fläktar smeka kind,
där flödar doft, där hviskar vind ...
allt lyser, skimrar, jublar, ler —
i sommarprakt jag lifvet ser.
Och midt i denna blomsterdal
flöt sorlande en källa sval,
där tvättade med allsköns flit
en fager mö en klädnad hvit.
En kind så vän, en blick så mild,
en guldlockhårig helgonbild!
Den ungmön är — jag ser det grant —
fast främmande dock välbekant.
Den sköna flickan brådtom har,..
hon sjunger — sällsam sången var —
^källa, källa, skynda dig,
skölj och tvätta fort åt mig!»
Jag nalkas henne — hviskar så
i hennes öra: »säg mig då,
för hvem är väl, du ljufva mö,
den klädnaden så hvit som snö?»
»Håll dig beredd», hon svarar mig,
»din dödsskrud tvättar jag åt dig!» . ..
Att tala ut fion knappast hann,
förr n synen likt ett skum försvann.
Som genom trollslag stod jag så
i dyster skog och skymning grå.
Jag stod bland himmelshöga träd
i grubbel sänkt på ödslig hed.
Hvad gåtfullt eko! Lyssnar jag
till fjärran ljud af yxors slag?
Jag ilar genom ris och snår,
snart till en öppen plats jag når.
Där stod en ek i däldens midt,
dess grenar sträcktes högt och fritt.
Och se! Min mö med solskenshår
i ekens stam högg yxesår.
Ocb slag på slag och gång på gång
hon höjer yxan under sång:
»yxa blank, yxa flink,
hugg och timra på min vink!»
Jag nalkas henne — hviskar så
i hennes öra: »säg mig då,
du ljufva, undersköna mö,
för hvem skall denna, eken dö?»
»Din tid är kort», hon svarar mig,
»en kista timrar jag åt dig!» ...
Att tala ut hon knappast hann,
förrn synen likt ett skum försvann. !
Omkring mig. tomt och dödt och kallt
En öde hed — och det var allt!
0 Gud, jag vet ej hur det är,
1 hemlig bäfvan står jag där!
Jag stapplar framåt bit för bit...
då skymtar där en skugga hvit.
Jag ilar. .. flyger ... skuggan når —
och hos den sköna flickan står.
Den hvita mö på öde hed,
hon gräfde djupt i mullen ned.
Ack, längtan — fasa mig förtär!
Hur skön, hur skräckfullt skön hon är
Den bleka flickan brådtom har...
hon sjunger — sällsam sången var —
»spade, spade, längre ned!
Gräf en grop så djup och bred!»
Jag nalkas henne — hviskar så
i hennes öra: »säg mig då,
du, som så ljufligt fager är,
hvi gräfver du den gropen här?»
»Tig still, tig still», hon svarar mig,
»en kylig graf jag redt åt dig.» ...
Och när hon talat slut, jag såg
en öppnad grift, som redo låg.
Jag skådade i djupet ned,
en isköld sig till hjärtat spred.
Jag bäfvar . . . svindlar ... griper tag ..
jag faller — och så vaknar jag.
S-n/s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
