Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa en annan med hänsyn till de
orsaker, som medförde disposition
därtill bos Europas innebyggare, nämligen
nöd och dåliga eller osunda
lefnads-vanor.
Stor sannolikhet ligger i den
upp-stälda teorien, att farsoten berodde på
ett atmosferiskt gift, som värkade på
respirationsorgan en, hvilka alltid först
angrepos.
Under det luftens orenhet och
ned-sättningen i de allmänna
hälsoförhållandena i betydlig grad bidragit till
den ofantliga dödligheten, torde man
ha skäl att antaga, att sjukdomens
utbredning helt och hållet berodde på
smitta, d. v. s. bakterier.
Det faktum, att digerdöden spriddes
genom smitta, har ledt till antagandet
af den möjligheten, att den kunnat
utestängas från Europa genom stränga
ka-rantänsregler.
Det synes, som om farsoten
upp-trädt i en mildare form i Europa 1342,
men därpå försvunnit.
Dess uppträdande här 1348 kan
faktiskt följas tillbaka till Kina och man
kan se, huru den framskred på de
vanliga karavanvägame åt väster. I
Syrien och Egypten rasade snart
sjukdomen, och i Kairo dogo dagligen
10—15,000 människor, då farsoten var
på höjdpunkten. Å norra kusten af
Svarta hafvet sändes digerdöden genom
smitta till Konstantinopel.
Genom smitta kom den medelst
handelsfartyg till Italiens hamnstäder 1348
och ifrån dessa spriddes den öfver hela
Europa. Dess framskridande kan följas
genom Tyskland och Frankrike till
England, därifrån den kom till Norge,
Danmark och Sverge. Enligt samtida
berättelse skall ett smittadt handelsskepp
ha fört sjukdomen till Bergen, och det
var ett norskt skepp som kom från
England och strandade på Jyllands
kust, hvilket förde farsoten till
Vendsyssel, därifrån den utbredde sig i
Danmark (1349)-
Det åtgick 3 år från dess uppträdande
i Konstantinopel innan den invandrade,
i en stor cirkel, till ryska områden.
* * *
Digerdöden kallades allmänt * svarta
döden» på grund af de svarta fläckar,
som uppträdde i huden å ett visst
stadium af denna förfärliga sjukdom.
Kunskapen om dennas symptom och förlopp
är långt ifrån fullständig. Man vet
emellertid, att symptomen varierade hos
olika individer och i skilda länder samt
att de betydligt förändrades mot slutet
af den tid epidemien härjade Europa
C1348—1352).
Åtskilliga samtida läkare och
författare såsom den store franske läkaren
Guy de Chauliac samt dan ryktbare
italienske diktaren Boccaccio i sin
De-cameron (1 kap.) ha lämnat
beskrif-ningar af digerdöden, som ock skildrats
af Bulwer i hans historiska novell
Rienzi.
Om än sjukdomens förlopp ej
öfver-allt var lika, var dock dödligheten den
samma, ty högst sällan räddades någon
däraf angripen.
En läkare Kantakuzenesy som såg
sjukdomen i Konstantinopel, särskilj de
tre former:
1) död inom första timmen eller
första dagen;
2) försvinnande af rösten och känseln
samt död på 2:dra eller 3:dje dagen;
3) häftiga bröstsymptom, stinkande
andedräkt, torrhet i halsen, häftig feber,
ibland körtelbölder.
De Mussis har beskrifvit sjukdomen
såsom böljande med en häftig frysning,
hvarpå följde plötsliga svåra smärtor
öfverallt å hela kroppen, liksom af
lans-styng. Därefter uppstodo i axelhålorna,
i ljumskarne eller å höfteina hårda
knölar, hvarvid en högst intensiv feber
med hufvudvark uppträdde, och därpå
instälde sig en outhärdlig stank samt
hos somliga blodhosta, hos andra
blå-sor med ruttet var.
Enligt Guy de Chauliac uppträdde
vid epidemiens början hos somliga ihål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
