Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finns hos honom äfven ett vekt lyriskt
drag och han har i sorgsna stunder
gifvit strofer af stor och äkta skönhet.
»Abschied und Ruckkehr» är en dikt
om skilsmässan från och återkomsten
till fosterlandet, som är bland det
vackraste den tyska verskonsten äger
och som endast kan ha skrifvits af en
skald, som själf en gång pröfvat
landsflyktingens ve. Och i sina naturbilder/
står Liliencron bredvid, stundom öfver
Storm.
För »lieden» har han lika litet som
Storm och de öfriga nordtyska diktarna
den rätta begåfningen. Det är söderns
tyskar, som här nått längst, och främst
bland de nye står
Martin Grcif (Hermann Frey).
Han är diktaren, som på höjden af
sin konst stiger till natur. Ur hela
hans diktning ljuder den underbara,
äkttyska liedklangen, men aldrig helt
i dur, utan som det blida
mollackordet från susande bokskogar. När
man läser en sådan liten härlig dikt
som:
MARTIN C.KKIK .’HERMANN 1 RKVJ.
Före skörden.
Nu tyst öfver axen i fältet
en andning går,
och bugar sig ettt dess bäfvan
de andra når.
Det är som en aning hur lien
skall allt slå ned —
se, åkerns små blommor alla
de darra med.
då känner man en sakta skälfning
genom hela kroppen och sitter en lång
stund tyst och lyssnar till den
bort-döende tonen ur visan liksom till det
aflägsna ljudet från söndagsklockoma,
som dallrar fram öfver sjön från den
lilla hvita kyrkan borta i byn. Kära
gamla minnen lysa fram, man tänker
veka, vackra tankar och drömmer så
ljust och mildt. Ty det är just Greifs
och ju också folkvisans stora gåfva att
verka mest blott genom några få rader,
genom en hviskande antydning, ja,
allra mest genom det som orden aldrig
säga.
Hvad Greif tyvärr i hög grad saknar
är själfkritik, han låter allt för mycket
af mindre värde inflyta i sin
omfångsrika diktsamling och tröttar genom
otympliga sammanställningar af dikter
med samma motiv — så t. ex.
meddelar han alla höstdikter på ett ställe.
Som tysk skald torde Greif kunna
räknas som Uhlands förnämste
efterföljare, i sina enkla naturbilder erinrar
han om Paul Verlaine.
Gerhard Hauptmann
är den borne naturalisten och har
genast från början haft lyckan att komma
under fund med sin begåfnings rätta
halt. Man har gent emot Hauptmann
delat sig i två partier, af hvilka det
ena jämnställt honom med Goethe eller
Shakespeare, det andra reducerat honom
till en modepoet. Det senare är han
nog också så till vida, som det är han,
hvilken höjt naturalismens fana högst
i Tyskland, men skillnaden mellan
honom N och så många andra tyska
»naturalister» är, att det var hans spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
