Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om resultatet af sin resa med
flygmaskinen.
Flygmaskinen profvades aldrig
vidare. Lijeh hade haft nog af den,
och dessutom hade några af Rev. mr
Blues vänner, som just icke voro, hvad
man kallar laglydiga personer, låtit
helsa honom, att de voro af den
åsikten att han, om han helt och hållet
afstode . från att göra uppflnningar,
skulle otvifvelaktigt lefva mycket längre,
än han i motsatt fall skulle komma att
göra. Aristophanes tycktes ej fästa
någon vikt vid äfventyret, utan förkla-
rade sig beredd att gå upp igen,
närhelst massa Lijeh önskade det. Men
Lijeh sade honom, att han ämnade
företaga en liten modifikation af
flygmaskinen, innan han skulle åter
använda den. Detta var hvad han
alltid sade, då han öfvergaf en uppfining
som förolyckats, och följaktligen har
ingen hvarken sett eller hört något om
flygmaskinen vidare. Det var en
märklig man, min bror, och läkaren på den
asyl, där han tillbragte sina sista år,
sade, att han var den intressantaste dåre,
som kommit under hans behandling.
OCKSÅ ETT BLAD KULTURHISTORIA.
Af 1LEX.
T alla världsdelar och i nästan alla
län-* der har människan i hunden funnit
sin trogne ledsagare, hvilket väl ytterst
beror på dessa båda varelsers stora
förmåga att uthärda alla klimat. Det
enda djur, som i tillnärmelsevis lika
hög grad varit människan följaktlig är
katten.
Men under det att hunden är
människans tjänare, har hans trätobroder
katten aldrig kunnat bringas under
skapelsens herrars ok, som Dumas
påstår, på grund af sin aristokratiska
natur. Allt, hvad katten utför, sker
till hans egen nytta; har människan
någon fördel däraf, är denna alltid
indirekt från kattens synpunkt sett.
Men om människan ej kunnat bringa
katten till underdånighet och använda
honom såsom sin tjänare, hvarför har
hon då tagit honom under, sitt hägn?
Är icke måhända anledningen den,
att människan är ett sällskapsdjur,
och katten är ett godt sällskap. Han
är stillsam och proper och med sitt
sakta spinnande ljud väcker han en
känsla af hemtrefnad. Ty hur
dyster skulle t. ex. ej den gamla möns
kammare vara utan »Kisse». Själfva
kaffepannan skulle vara oförmögen att
jaga ensamhetskänslan på flykten.
Så långt man kan skåda tillbaka i
det förflutna har katten varit ett
föremål för människans omvårdnad, ja, hos
många folkslåg har han till och med
fått glädja sig åt gudomlig dyrkan,
såsom t. ex. i det gamla Ägypten.
Ty i Faraonernas land ansågs katten
helig; till hans ära byggdes tempel,
hans lik balsamerades, och han begrofs
under ärebetygelser. Om en huskatt
dog, anlade familjens alla medlemmar
sorg och afrakade ögonbrynen, liket
balsamerades och fördes i högtidlig
procession till grafven. Af hela folket
betraktades det som en stor utmärkelse
att vara vaktare åt tempelkatten, och
man gick så långt i vördnad för dessa
Uppsatta personer, att de hälsades
medelst pannans berörande med marken.
Om en ägyptier dödade en katt, om
ock af våda, dömdes han
oåterkalleligen till döden. I staden Theback voro
nästan alla tempel helgade åt kattor,
och i den midt emot
Beni-Hassan-el-aumar liggande Artennisgrottan finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>