Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis, att Lijeh handlade af egen fri
vilja. De visste, att han var lite
egendomlig af sig, och de föreställde sig,
att han nu tog sig en liten förströelse
efter ett träget arbete. Utom att
uppmuntra honom att kila vidare,
anmärkande till hvarandra, att ’Lijeh var den
lustigaste tok i trakten’, togo de därför
ingen vidare notis om hans tillrop.
»Min broder var icke van vid starka
kroppsrörelser och var nu alldeles
andtruten. Ju längre han
sprang med draken, dess
mer kände han sig
öf-vertygad, att en sorglig
katastrof skulle inträffa.
Fortfor han att springa,
så kände han sig
öfver-tygad, att han skulle
störta ned död af
hjärt-förlamning, och om han
upphörde att springa, så
visste han att
Aristopha-nes skulle slås i stycken,
och ehuru det inte var
samma sak, som om
Ari-stophanes varit en hvit,
så var det dock ganska
troligt, att han skulle få
obehagligheter med
för-äldrarne, om gossen slog
ihjäl sig. De voro
nämligen vanliga okunniga
svartingar utan ringaste
intresse för
vetenskapliga experiment. Men
Lijeh hade gry i sig
trots allt vetande, han
pumpat i sitt hufvud. Han höll fast
vid sin lina och fortfor att springa,
tills han inte kunde draga ett enda
andedrag vidare. Då kastade han sig
mot en telegrafstolpe och höll sig fast
vid honom af alla krafter. Draken
som icke kunde slita honom därifrån,
började dyka med fruktansvärd fart,
och Lijeh förstod af linans plötsliga
slaknande, att draken nått marken.
»Den slog ned midt i ett
negerfält-möte, som hölls på ett afstånd af en
kvarts engelsk mil från staden.
Platsen var sandig, och draken, som
naturligtvis föll med hufvudet nedåt, begrof
ändarna af sina öfre spröt i sanden
utan att förorsaka Aristophanes minsta
skada. Kedjesvansen skadade likväl
ögat på Rev. Hannibal Blue och
träffade sedan Rev. Julius Cesar
Washington på kinden, så att han låg
afsvim-mad en halftimme. Det blef stor
uppståndelse bland svartingama, då Ari-
>SKADADE OGAT PA REV. HANNIBAL IllUE.»
stophanes kom neddansande. De
flesta trodde, att han var en ängel,
som kommit ned för att uttrycka sin
belåtenhet med deras gudstjänst, ehuru
Rev. mr Blue starkt lutade åt den
åsikten, att Hannibal var djäfvulen
i egen person, som sökte uppsluka
de trogne. Så småningom
igenkändes Aristophanes likväl såsom massa
Lijehs enskilde tjänare, han
lö-gjordes från draken och fick återvända till
Lijehs verkstad, för att afge rapport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
