Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*En man kan leda en häst till vattnet,
men tio män kunna icke tvinga honom
att dricka.»
Jag hoppas dock, att ehuru många
af de frön jag sår helt säkert falla på
hälleberget eller bland tistlar och
törnen — dock något frö skall falla i
god jord och bära skörd hundrafaldt.
PSYKOLOGI OCH HISTORIA.
J juni förra året läste man en
notis, att »Folkungasagan» af August
Strindberg blifvit antagen vid
Dramatiska teatern. Och Varia meddelade
då sista akten af det intressanta dra-,
mat, med uppgift, att det skulle
spelas på nämnda teater.
Detta hopp gick upp i rök.
Vid Dramaten finnas två direktörer,
en »intendent», en »chef» — ett
två-mannavälde, som har sina olägenheter,
af hvilka teaterförfattarne lätt kunna få
lida. Det kan nämligen hända, att den
ene direktören svarar »ja», den andre
»nej», då det gäller ett styckes
antagande. Åtminstone tyckes så ha varit
förhållandet denna gång. Intendenten
lär ha bestämt antagandet af
Strind-bergspjäsen, innan chefen gett sitt
utlåtande. Notisen kom i tidningame.
Men därefter beslöt chefen, att stycket
ej skulle spelas på hans teater. Afslag
offentliggjordes, allmän förvåning,
intendenten befann sig i ett obehagligt
dilemma, interviewame sökte förgäfves
pumpa ur honom rätta sammanhanget,
rehabilitation åt den kränkte författaren
var nödvändig. Denna ernåddes
därigenom, att direktionen genom förf:s
älskvärda tillmötesgående blef löst från
sitt löfte, under förutsättning att ett
annat stycke af samma hand skulle
spelas. »Folkungasagan» gick till den
ailslukande Ranft.
Detta är anledningen till att vi nyss
sett »Brott och brott» uppfördt på
Dramatiska teaterns eljest reserverade
bräder. Med detta blodfulla, själsstarka
drama, som jagar kårame nedefter
ryggraden och lockar tårar ur ovana ögon,
har en ny ande för tillfället blåst in
mellan kulisserna. Luften uppröres af
en mystisk hvirfvel, ödets skräckhand är
utsträckt öfver de uppträdande, en
svartmålning rullas upp för publiken, och
den hypnotiserande dialogen, full af
lifvets dystraste erfarenheter och
bittraste sanningar, håller åskådame vakna
i stirrande skrämsel. Det är de onda
tankarnes djäfvulsridt, som här susar
öfver scenen, de hatfulla önskningarnes
skorr, som här ljuder ur botten af
eländiga människohjärtan. Vi kunna hata
våra fiender till döds, vi äga i vår
onda vilja en makt, som kan krossa
medsjälar, utan att vi behöfva tillgripa
yttre våld och utan att vi kunna
dömas af lagens bokstaf. Vi äro
dämo-ner, som genom våra tankars klor kunna
sarga vår nästa till sista blodsdroppen,
vi kunna plåga henne genom onda
ögon, tills hon aftynar och faller
tillhopa framför våra fotter . . . Om dessa
brott talar dramat, hvars brutala
färger oförglömmeligt bränna sig in i ens
fantasi och lämna spår för lifvet.
Den skakande psykologien däri
fordrar framställare, som kunna skälfva af
ångest, icke-banala människor, som
kunna insmyga sina naturer i uppgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
