Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ternas kvalböljande linier och ge sig
hän i marternas häxdans. Hr Palme,
den veke lyrikern, lyckades
öfver-raskande väl som Maurice, hade samlat
all sin kraft att li da i dennes
dallrande gestalt och fick värkligen den
hemska, men ändå sympatiska
belysning öfver sig, som Strindbergs hjälte
fordrar. Och fru Lindberg, Henriette,
koncentrerade i sin smidiga figur och
sitt mjuka, insmickrande tal allt det
ormaktiga, hänsynslösa, tjusande och
råa, utøn hvilket denna infernaliska
kvinna icke blir hvad hon skall vara.
Båda artisterna kunna inskrifva dessa
prestationer i sina meriters bok. I
mindre grad kan hr Skånberg också
anteckna sin Adolphe och fru
Holm-lund sin Jeanne.
Publiken, som denna säsong blifvit
van att vandra på Strindbergs
afgrunds-stigar och läsa den ödesskrift på
himla-hvalfvet, mot hvilken hans hand pekar,
omfattade »Brott och brott» med
synnerligt intresse och förståelse.
Förståelse är just rätta ordet — ty
hur Strindberg än gräfver i våra
tankars och känslors dy, hur han leder oss
in i oss själfva, i vårt inres djupaste
djup — intet blir oklart, allt är
gnistrande. Vi tappa ej bort ciceronen,
såsom då vi se ett verk af Ibsen, vi
råka inte in i en labyrint, där vi
för-gäfves stå och ropa på att föras ut i
dagsljuset — allt är hos Strindberg
lefvande värklighet, sanning, brutal
em-pirism. Men när Ibsen leder oss, komma
vi upp på dimhöljda bärg, omhvärfvas
af spöken, som slita oss hit och dit —
vi veta ej alltid hvarför — dimmor,
som vilja kväfva oss — vi ha ej alltid
klart för oss, att vi äro brottsliga —
vi ropa på hjälp, ingen kommer, Gud
nåde oss, amen. Gåtorna tyckas
af-siktliga, gjorda för att lura oss in i ett
nät, och dit gå vi som snälla barn.
Upprättelsen saknas — då Strindberg
åtminstone ger oss botgörarens
långsamma upprättelse. Blin bättre —
ropar han — ångren er, I skolen till
slut finna solen! Men Ibsens
obarmhärtiga snöskred begrafver våra
möjligheter och vår lifslust.
Dessa tankar födas vid åsynen af
»När vi döda vakna», ett verk af en
mästare, som icke längre skrifver några
mästerverk, en darrande hands skrift,
som vi gärna läsa, därför att sajnma
hand i sin krafts dagar åstadkommit så
mycket gudomligt, men åt hvilken vi
ruska litet på hufvudet, ty vi förstå ej
riktigt själfva kärnan eller vi önska, att
kärnan varit starkare, friskare.
Men då så är, låt oss gå tillbaka till
mästerverken och tacka för allt det
gamla, den stolta alpvärld af tankar,
som rests för våra blickar, viddernas
vårstormar, varg- och lärkelåtame och
det befriande dånet af forsarne, i hvil ka
våra drömmar brusa . . . Intet hån åt
åldringen, medan vi själfva äro unga
— i dag.
Som Irene vann fröken Lundeqvist
en af dessa segrar, som blott förunnas
artisterna af guds nåde. Alla ha
er-kännt det, och hon står nu som den
mäktigaste tolkarinnan af en tragisk
uppgift i vårt land. Hr Lindbergs
Rubek lämnade visserligen intet
särdeles nytt bidrag till professorns af
författaren gifha karaktäristik, men
gjordes fint och enkelt. Om fru
Håkan-son, Maja, och hrSvennberg, Ulfhejm,
vill jag supponera, att den förra hällre
önskar spela raffinerade kvinnofigurer
än en naturfrisk liten ung fru och att
den senare aldrig jagat björnar i
värk-ligheten och gått med hundkoppel på
fjällen. Men bägge spelte med den
intelligens, man är van att finnä hos
dem, äfven i roller, där de icke stå i
jämnhöjd med sig själfva.
Sedan de döda vaknat tio kvällar,
ej mer, upptogs Knut Michaelsons
historiska bagatell »En skugga». Senast
vi hörde af den dramaturgiske
brukspatronen till Skebo bruk var genom
»Unge grefven», som för några år
sedan gafs på K. Dram. teatern. Hr
Fredrikson var då direktör, herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
