Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
T Tnder februari ha konserterna varit
jämförelsevis fåtaliga och under
mars hota de att nästan alldeles taga slut.
Det är högst egendomligt, att numera
så få utländska virtuoser väga sig till
Stockholm. Annat var det ännu för
några år sedan, då man på en och
samma vinter kunde få höra sångare
som Sembrich, Melba och D’Andrade
eller pianister som Essipoff, Menter och
Sapellnikoff, för att blott ta några
exempel ur högen. Numera ha
sådana artistbesök hos oss blifvit
sällsynta. På nyåret fingo vi emellertid
fröjda oss åt lady Hallés enastående
violinspel, och när hon hade rest, kom
den oemotståndliga madame Carrefio
för att bedåra oss. Hennes tre
konserter — under Februari — voro
mycket talrikt besökta af en publik, som
med skäl kände sig bländad af den
enorma bravuren hos denna pianist,
hvilken äfven förstod på det angenämaste
sätt underhålla och roa med sin fina
esprit. Endast mer undantagsvis gaf
fru Carreno en prestation i stor stil,
men då kunde hon också visa verkligt
djup i uppfattningen såsom i Bachs
orgel-toccata och fuga, hvarmed hon inledde
sin andra konsert. Däremot var
hennes Beethoven-spel trots all pietet och
soliditet dock ofta mer briljant än
verkligen hållet i äkta stil. Icke
gör man madame Carreno någon tjänst
genom att, såsom skett, framhålla
henne nära nog såsom en slags kvinnlig
Biilow, äfven om hon tillgodogjort sig
dennes anvisningar i hans
Beethoven-upplaga. I stället har hon sitt egna
område. Hon kan nämligen konsten
att vara elegant utan att bli fadd,
och exempelvis i Chopins stycken
lägger hon ofta in en glöd eller en fin,
luftig poesi, som just ge dessa
nyckfulla skapelser af den polske
klaver-poeten hela deras rätta karaktär. Huru
genommusikalisk denna pianist i själfva
verket är, visade hon kanske bäst
genom sitt älskvärda, käcka och fina
utförande af Schuberts stycken. I dessa
kristallklara, melodiösa utgjutelser af
detta musikens söndagsbarn, där det
fins så mycken naivitet, så mycken
äkta oförfalskad känsla, där kände sig
Carreno hemma, där kunde hon sjunga,
så som Schubert skall sjungas, och där
förtrollade hon genom sin enkelhet och
naturlighet. Man gjorde
anmärkningar mot hennes Bechsteinare, i min
tanke med orätt, då den lånade sig åt
alla hennes intentioner och villigt lät
henne framlocka de mest lätta och
luftiga passager och dc mest
sammetslena pianissimon. Och att äfven
hennes mest imponerande kraftutbrott voro
fjärran från brutalitet, borde varit
tydligt.
För öfrigt har jag att omnämna en
symfonikonsert, där hr Stenhammar
dirigerade en symfoni af Anton
Bruck-ner (n:o 7, E-dur) och därmed
presenterade denne så mycket omtvistade,
märklige tonsättare för Stockholms
publik, som emellertid lyste med sin
frånvaro. På parkett såg man knappt
femtio personer, på de öfre raderna något
fler, men icke ens där funnos på långt
när så många åhörare som kunde
rymmas. Vår hederliga publik har sina
nycker, den här gången hade den kanske
sina aningar. Jag kan icke annat än
beundra oförskräcktheten hos de gode
herrar, som efter ett enda åhörande af
denna egendomliga, rika, om man så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
