Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Valda lyriska dikter*. Det är ett urval
af Victor Hugos, den store franske
nyromantikens dikter, som här föreligger i svensk
öfversättning utförd af Alfred Victorin.
Redan förut ha åtskilliga arbeten af samme
författare öfverfiyttats till vårt språk, men
det har mest varit hans romaner, och i
denna genre är ej Victor Hugo så
framstående som i lyriken. Han -älskar nämligen i
sina prosaarbeten allt för mycket hemska
och fasansfulla skildringar. I lyriken är han
däremot en obestridd mästare, och den
utmärkta öfversättningen är en verklig vinst
för vår litteratur. (C. & E. Gernandt. 3 kr.)
Skådespelet »En skugga» af Knut
Mi-chaelson, hvilket i dagarne uppförts på
Svenska teatern, har nu utgifvits från
trycket. Då stycket redan behandlats på
Varias dramatiska afdelning, inskränka vi oss
här till att säga, att dramat är ett af dem,
som man gärna läser på grund af det vackra
.språket och de verkligt gedigna tankarne,
och man känner ej vid läsandet den brist på
handling, som man erfar, då man ser
stycket. (Wilhelm Bilie. 2 kr.) S—hl.
SOLDATSÅNGER. FÄNRUCSÅR.
En hvar som läst Kiplings poem på
originalspråket, vet hvilka svårigheter en
öfversättare måste ha att brottas med vid
öfverflyttningen af hans dikter till annat
språk. Då man betänker att både i
England och Amerika Kipling blifvit beskylld
för att »våldföra» språket, för att ej tala
om åtskilliga andra kritikepität, men att
just denna »våldföming» ställt »Rud» i
främsta ledet af samtida författare — ja
till och med förmått talrika imitatörer att
begå litterärt själfmord efter erkännande
af hans originalität och, ej minst,
popula-rität — då måste man i hög grad gifva
sitt erkännande åt Edvin TengstrÖms
utmärkta Kiplingöfversättning, hvilken han
benämnt »Soldatsånger och andra dikter».
Ty herr Tengström har öfvervunnit alla
språkliga svårigheter på ett sätt som nog
Kipling själf skulle kalla »fair and square».
Redan vid genomläsandet af den första
dikten »Soldatvisa» kommer man i
Kip-lingstämning, x>ch det är ej tu tal om att
man nästan omedvetet sätter melodi till
refrängen, så väl har öfversättaren
förstått träffa den egendomliga
»Kipling-ryt-men» som gör aennes dikter karaktäristiska.
Detsamma kan gälla om alla de öfriga
öfversatta poemema. Specielt torde få
framhållas »Tomlinson» och — i all synnerhet
— »The ladies». Detta senare (ur
Kiplings »The seven seas») väckte för två år
sedan ett mer än vanligt uppseende inom
den engelsktalande världen vid sitt första
framträdande på grund af att man ej
riktigt kunde enas om tendensen —––––––-
Men, som herr Tengström formulerat det
i »Vingelman» (Tomlinson): »Det betyder
ej stort — — — hvad man tycker på
Östermalm.»
Den lilla slutbiten »Då...» borde män
lära sig utantill och använda som en sorts
daglig bön, den kunde nog vara oss alla
till tröst och nytta.
»Soldatsånger» rekommenderas på det
varmaste. Kanske vi också någon gång
få några af Kiplings präktiga sjö- och
hafs-sånger, modärna marinakvareller väl värda
öfversättarens talang? (Fr. Skoglund i dist.
Kr. 1.50).
»Fänriksår» af Hugo Samzelius är en
volym af ej mindre än fyrtiofem skisser —
hvar och en omsorgsfullt dedikerad till
någon af författarens vänner. Mest lyckad
förefaller författaren när han skildrar
norrländskt eller finskt vinterlif — det är snö
och is och nordanvind i berättelserna och
friskt lif i språket. Hafstaflorna äro ej heller
oäfna, men det kan ej nekas till att stilen
för öfrigt verkar något torr och tung.
(Wahlström & Widstrand. Kr. 3.75). H. B.
FRU BRAHE TILL ERICSHOLM,
en legend, af Birger Mömer. — Vi
rekommendera så godt först som sist denna lilla
bok på det varmaste. Det är en helgjuten
liten novell, som behandlar Sofia Brahes
— astronomen Tyge Brahes systers — kärlek
till dennes ungdomsvän, Erik Lange.
Boken är fint och känsligt skrifven, stilen är
enkel och flärdlös och gör därigenom det
bästa intryck. Det ligger någonting
rörande i hjältinnans uppoffrande kärlek, som
förmår henne att, sedan hon i flera år
för-gäfves väntat på sin trolofvade, draga ut i
världen för att uppsöka honom. Hon
finner honom ej men påträffar i stället under
säregna omständigheter sin son — hon har
redan varit gift en gång, innan hon
upptändes af kärlek till Erik Lange — hvilken
vistats vid utländska lärdomsskolor och nu
är på väg hem. Hon flyr emellertid
nattetid ifrån honom för att fortsätta sina
efterforskningar. I ett franskt kloster får hon
slutligen veta, att hennes älskade begifvit
sig till hembygden. Till sist når äfven hon
Ericsholm och finner där den sökte. Deras
lefnads afton belyses vänligt af kärlekens soL
Möjligtvis skulle några mindre
anmärkningar kunna framställas, men dem
öfvcr-lämna vi benäget åt våra läsarinnor att
uppsöka. Den lilla vackra volymen har ett
konsnärligt omslag af Alb. Engström.
(Wahlström & Widstrand. Kr. 2: —).
Singoalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
