Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolflicksaktigt i smyg bakom sig. Den
punschfete myste och fortsatte
baklänges sin väg.
Ovärdige! tänkte jag och gick förbi
femtonåringarna för att hinna
äfven-tyrsprinsessan och njuta rytmen i
hennes apparition. Jag gick om henne
och såg henne länge i ansiktet, men
hon märkte det ej. Hon var blek,
och ögonen förtviflade, sorgtunga
likasom skygga för något, som var
mäktigare än hon själf. Endast sinne och
själ för sig själf och sin strid gick hon
som en sluten värld sin väg framåt.
Jag undrade, hvar jag sett detta
ansikte förr. Jag grubblade och
grubblade, och hennes bild släppte mig icke
hela natten, till sist, när jag nästan
höll på att somna, dök en syn fram i
mörkret för min halfdomnade hjärna.
En liten flicka kom in i en bokhandel,
lång och smal för sina år, med
half-korta, engelska strumpor och utslaget
brunt hår. Portmonnäen höll hon
kärleksfull och viktig i handen, och med
klappande hjärta ställde hon sig vid
disken att vänta på sin tur. När
bod-herm kom fram, höjde hon två
strålande, oskyldiga ögon och sade med
sina bamaläppar namnet på en bok.
Lifvets mysterium eller kärlekens
under. En djärf, nyutkommen, mycket
diskuterad bok. Utan att fråga efter
priset plockade hon upp ur
portmonnäen 3: 75 i småslantar, som hon
sparat, och lade på disken, neg och tog
sin skatt och skyndade ut genom
dörren med en tankfull hänförelse öfver
sitt lilla varma ansikte.
Jag blef klart vaken och satte mig
upp i sängen. Det var ju hon,
äfven-tyrsprinsessan från i förmiddags 1 Nu
mindes jag det. Det var henne jag
sett en gång i bokhandeln, den lilla
lustiga, söta flickan med brådmoget
allvar i sina barnaögon, och nu hade
hennes bild letat sig fram ur min
somnade hjärna efter många år af glömska.
Lifvets mysterium eller kärlekens
under. Jag log, när jag tänkte på
boken. Stackars lilla heta "barn, kanske
du nu är inne i hvirfveln, är offer för
undran och känner mysteriet föra dig
bortom dig själf.
Hvad visste jag, — men jag såg
hennes ensamma gång på den
solblanka gatan. Så herrarna tittade, så
fruntimren granskade, så borta hon
var från allt, så långt borta, så sluten,
så ensam hon gick i sin svarta dräkt
med det ljusblåa ryschet fladdrande
och glänsande i solen, — de gula
löf-ven svepte sin höstdans om hennes
fötter. Som en teckning var hon, en
modäm diktares dröm, en flicksjäl i
symbolistiska linier.
THESEUS-TÄMPLET.
En härlighet förgången
i högar af grus.
Blott ena pelargången
är kvar af gudars hus.
Den städs där väldig talar
om forna dagars prakt
i marmor-rena salar,
där skönheten stod vakt.
Men då natten virar
månstrålskirad slöja,
fantasien sirar:
Bergens skuggor höja
fallna marmor-block. . .
Hugo Henriques.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
