Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras murar afmålade jag hans
drabbningar.
En dag sände mig Farao budskap
att komma i ett af palatsets inre
gemak, och då fick jag befallning att i
sten snida bilden af Faraos dotter. Då
blocket var iordningsstäldt fördes
flickan fram och stod inför mig. Af alla
sköna kvinnor jag skådät var hon den
skönaste. Medan jag dag från dag
arbetade på stenen såg jag att hon
betraktade mig gunstigt, och då de
uppvaktande sofvo, talade vi med
hvarandra. Jag förtäljde hemligheter om
träd och fåglar, om vattnet och
skyarna, och hon sjöng för mig med ljuf
röst det gamla Egyptens sånger.
Hvarför behöfver jag berätta
historien ? Det var den tiden detsamma som
nu. Vi älskade. En dag, då den
upvaktande slumrade, lämnade jag mitt
arbete och närmade mig prinsessan.
Jag bugade mig djupt ned inför
hennes fotter och bekände för henne min
kärlek. Aldrig skall jag förgäta den
ömma medkänsla och uppmuntran
hvarmed hon blickade ned på mig, ej
häller skall jag glömma det älskliga
uttryck af fasa, och fruktan som
lägrade sig öfver hennes anlete. I det
jag hastigt vände mig förnam jag
blodet stelna i mina ådror. Bakom mig
stod Farao. Hans ögon voro
hopdragna. På hans läppar sväfvade ett
kallt hånleende. Han ropade på en
uppvaktande och hviskade några ord i
hans öra. Jag greps, fördes från
palatset och antvardades åt
öfversteprä-sten i tämplet. Jag berättade honom
allt, och min vördnadsvärde vän grät.
Domen, af k unnades oförtöfvadt. Jag
skulle afrättas i templet af
öfverste-prästen. Jag mottog mitt öde med en
fattning, som öfverraskade mig.
Slutligen var tiden inne. Jag var ensam
i rummet, öfversteprästen inträdde.
Jag beredde mig till döden, men han
föll mig om halsen, grät och sade att
min själ och min konst voro honom
alltför dyrbara att förstöras. Han låt-
sades afrätta mig. Jag stälde mig död
och fördes till de i kullame uthuggna
grottor, där de dödas kroppar
balsamerades.
Han kvarhöll mig här. Jag
undervisades i balsameringskonstens numera
förlorade hemligheter. Jag ägnade mina
dagars arbete åt snidandet af
mumie-fordralen, och först efter nattens
inbrott vandrade jag upp i kullarna, där
jag studerade stjärnorna och inandades
himlens friska luft. Och där nere, i
dessa gemak, fann jag i ett likrum
konungarikets arkiv med alla dess gamla
hemligheter, däribland en platta, på
hvilken språkets alfabet var graveradt.
En af de män tillsammans med hvilka
jag arbetade, hade ett kärleksförhållande
med en af prinsessans kammartärnor.
Med honom sände jag budskap och
slutligen anlände svar. Vi lagade så
att hon kunde besöka mig under
förklädnad, och i alfabetets lönliga
kammare tillbrakte vi många sälla stunder.
Ofta kom hon till mig nattetid, och
vi vandrade på kullarna.
En gång väntade jag henne, och
hon kom icke. Många nätter och dagar
väntade jag förgäfves. Därefter infann
sig öfversteprästen hos mig och sade
att hon i enlighet med vårt lands
pläg-sed skulle förmälas med en kunglig
prins.
All fröjd var svunnen ur mitt lif,
men jag lefde alltjämt, än i fruktan,
än i hopp, och en dag, då jag
vandrade i ’det-stora-’rum–med pelare och
inskriptioner, som ni sedan sett på min
senaste tafla, varseblef jag på det
svarta marmorhvilolägret midt i
rummet en kropp, som var höljd med
hvitt.
Jag hade så ofta balsamerat aflidna,
att döden förlorat sin skräck för mig.
Mekaniskt flyttade jag höljet från
ansiktet. Jag såg och var lugn. Intet
ord undslapp mig, ingen muskel skälfde.
Inför mig låg det sköna anletet af den
kvinna jag älskade, fridfullt och stilla
i döden. Jag vet ej huru länge jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
