Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod där. Slutligen kom min vän,
öfversteprästen. Han sade mig, att
hon själf tagit sitt lif och att jag
måste balsamera hennes kropp.
Sålunda voro vi tillsammans flera
dagar, enär balsameringsproceduren
gick mycket långsamt. Strax innan
den slutade nedskref jag på papyrus
historien om vår kärlek, lade den
under de knäppta händerna på hennes
barm och svepte henne därefter i
bindlar af finaste linne. Då detta var gjordt
snidade jag hennes yttre omhölje, och
i dessa sniderier lade jag hela min
konstnärssjäl. Men under det jag
arbetade förnam jag att mitt lif gick sin
kos med mitt verk, och då detta var
sin fullbordan nära, tilltog min
svaghet. Ändtligen var arbetet tillända,
jag segnade ned öfver min älskades i
ebenholts och guld infattade kropp —
och därefter vardt allt mörker — —
Då Carleton slutat sin berättelse
hade glödena i kaminen slocknat. Vi
stodo tysta. Efter en stund sade han:
— I morgon skall jag således få
träffa henne?
Jag bad Carleton komma på
förmiddagen, och han lämnade mig.
Nästa dag gick jag till Margaret och
talade om för henne att jag funnit
målaren. Hon bad mig föra honom
dit samma eftermiddag och presentera
honom för hennes fader såsom min
vän.
De möttes. Jag var hos dem. Hon
bad honom berätta historien från
början, och medan han gjorde det
mindes hon densamma mera lifligt. Hvad
de njöto af att återupplefva dessa
dagar, då han mäjslade hennes bild i
sten, dagarne i grottorna, de härliga
nätterna på kullarna! Men hans
hågkomster voro ständigt klarare än hennes.
Vi åkte, vi dinerade tillsammans,
och i månklara nätter gick jag med
dem till Seine. Ofta lämnade jag dem
ensamma. De talade med hvarandra
på det okända tungomålet. Det var
trolskt och vidunderligt att höra henne
sjunga för honom på ett språk, som
varit dött i årtusenden. Så lyckliga
de voro!
Småningom berättade han för henne
hela historien utom dess allra sista del.
Hon bad honom bevekligt att fortsätta,
och han upprepade historien från
begynnelsen, hvarvid han förtäljde de
episoder, som han första gången glömt.
Han kom aldrig så långt som till den
brutna förbindelsen.
För återstoden vill jag redogöra helt
hastigt, ty det vardt ett slut på fröjd
och lycka. Margaret blef sjuk.
Hennes hälsa aftog snabbt. Hon bad mig
öfvertala fadern att låta henne få göra
den lofvade färden uppåt Nilen. Jag
talade om allt för fadern, och de
tro-lofvades. Och så foro Margaret och
David, hennes fader och jag till
Alexan-dria samt färdades uppåt floden på en
dahabiyek. Aldrig skall jag glömma
dessa månklara nätter på Nilen —
dimman, det hemlighetsfulla fjärran,
fantastiskt uppfyldt af historik från det
förflutna, vattnets ljufva sorl kring vår
båt.
Margaret blef svagare dag efter dag.
Hon bad beständigt David berätta
henne återstoden af historien.
Slutligen lät jag honom veta, att hennes
död var nära.
Då vi nu landstigit i närheten af
ruinerna efter ett stort tempel,
aflägs-nade sig de båda. Medan de sutto i
skuggan af en bruten pelare berättade
han för henne historien om prinsessans
död. Efter detta syntes hon vara
lyckligare, men blef alltjämt svagare, ända
tills slutet kom inom kort.
David återvände med mig till
Alexan-dria. Nu började han utan någon
märkbar sjukdom aftyna. Han dog
samma månad.
Så slutade den underliga historien.
Jag var ifrig att återvända till andra
skådeplatser, ty jag kände mig ytterst
nedtryckt. Jag for till Paris, sökte upp
Mariette och berättade för honom hela
historien. Han ställde sig tviflande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
