Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
"Crån Operan finns fortfarande intet
annat att omnämna än debuter. I
häfderna kommer förmodligen detta
opera-år att en gång benämnas det stora
debutant-året. Vid sidan af den
synnerligen lifliga verksamhet, som den
kungl. teatern detta år utvecklat —
ja, tro icke, att jag skämtar, jag
hän-syftar endast på det oförtrutna och
trägna repeterandet af »Mästersångarne»
—, så ha vederbörande äfven haft tid
och krafter till öfverlopps att instruera
ett halft dussin debutanter, af hvilka
några artat sig mycket bra, andra
något sämre. Bland dessa har jag icke
haft anledning att nämna någon annan
än hr Malm, som nu efter en tredje
mycket lycklig debut i »Mignon»
redan blifvit engagerad. Operan har i
denne unge man fått en tenorsångare,
så väl utbildad, att han förmår
tillfredsställande uppbära alla lyriska
partier, äfven de, som kräfva en mycket
hög och böjlig stämma. Man kan
endast Önska honom något mer kläm i
sitt föredrag, men det torde nog
komma med tiden. Jag var för en tid
sedan på en af de nu så omtyckta >
populära musikaftnarne» i K. F. U. M.,
hvilka på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt arrangerats af kammarmusikus
Andersen, och där man för en ringa
penning kan få höra verkligt god musik.
l)är utfördes denna gång bl. a.
Schu-manns qvintett, ganska bra, af unga,
ännu icke fullt färdiga artister.
Dessutom spelade en helt ung fröken
Andersen mycket nätt några små stycken
för piano. Där uppträdde äfven hr
Malm och sjöng Walthers prissång ur
Mästersångarne, men den sången
förstod han sig icke på, den borde ha
utförts med helt annan bredd, glans
och uttryck. Och det var skada, med
litet instruktion borde han annars ha
kunnat blifva en rätt god representant
för Walther; hans röst äger både
välljud för lyriken i detta parti samt
fasthet och stadga att kunna segrande
tränga igenom den stora finalen. Och
nu kunde man ju så väl behöfva en
tenor att alternera i detta parti med
hr ödmann.
Vid samma tillfälle uppträdde fröken
Hamberg, som kanske är i godt minne
hos en och annan alltsedan hon med
friskhet och poesi spelade ett
förtjusande ljusblondt litet troll i
utstyrsel-stycket »Ljungby horn». Hon sjöng
här bland annat några sånger af Grieg
med ett föredrag så äkta och
medryckande, att vi icke i Stockholm på länge
hört något i denna art så förträffligt.
Här om dagen återsåg jag fröken
Hamberg på Operan, där hon lika friskt
och musikaliskt sjöng Mozarts Zerlina.
Duetten med Don Juan (Forsell) har
icke gjort sådant intryck allt sedan vi
hörde den utföras af fru Edling och
d’Andrade. I sina solostycken lät
fröken Hamberg höra en korrekt och
tydlig koloratur samt ett mjukt och
bundet föredrag; recitativen deklamerade
hon förträffligt, mjukt och klangfullt på
samma gång som med det tydligaste
uttal. Det kan förtjäna att framhållas,
att både hon och hr Malm äro elever
af hr Söderman, som således redan kan
uppvisa vackra resultat af sin
verksamhet som sånglärare.
En annan debut, som väckt mycket
uppseende, är fru Afzelius’ som Amneris
i Aida. En härligt klingande, grann och
stor alt eller mezzosopran sådan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
