Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna sångerskas blir gifvet en vinst för
vår opera, så mycket mer som fru A.
alldeles icke saknar dramatiskt begåfning.
Hennes spel i den stora scenen med
Aida liksom senare under
domstolsscenen tydde på otvetydiga sceniska
anlag äfvensom på god instruktion;
efter hvad jag hört, har fru Afzelius för
inlärandet af partiet haft hjälp af fru
Sörensen. I denna opera har äfven hr
Sven Nyblom debuterat som Radamés
efter att förut ha gjort lycka som José
i Carmen förnämligast genom ett
intelligent och medryckande spel. Hr
Nyblom har i sin franska skola
för-värfvat en klar och vårdad diktion,
dessutom äger han en
anmärkningsvärd musikaliskt säkerhet. Däremot är
själfva rösten, som förefaller något
spröd samt forcerad eller uppsjungen
i höjden, mindre märklig. Det säges
dock, att sångaren besväras af en
elak-’ artad bronchit, som tills vidare hindrat
honom att utveckla sina vokala
företräden. Må man hoppas, att denna
icke skall visa sig vara kronisk.
Sedan jag nu gått igenom större
delen af listan på debutanterna, hvilken
lyckligtvis icke är så lång som
Lepo-rellos, har jag att säga några ord om
en ytterst intressant orkestermatiné,
gif-ven af den lifskraftiga nya svenska
musikerföreningen. Man fick där höra
suite i h-moll för stråkar och flöjt af
gamle fader Sebastian, som här visade
sig från en mer skämtsam sida, än
man är van att finna honom.
Märkvärdigt är, hvilka skiftningar i
klangfärg Bach förmått att förläna sin
orkester genom denna enda flöjt. Här finns
något att lära för vår tids
orkester-komponister. En annan anmärkning,
som man hvar gång man hör dessa
den gamle Leipzig-kantorns underbara
kompositioner, icke kan undertrycka,
är, hvilken friskhet och glans, hvilken
folklig fläkt det är, som gifva denna
musik dess karaktär. Bach äger intet
af peruk-tidens styfhet och stelhet, han
är än i dag ung och ny. Kanske lig-
ger hemligheten i denna hans eviga
ungdom till en del däri, att han öste
så djupt ur den tyska visans skatter.
En annan nyhet på denna konsert
var Beethovens Tripel-konsert, som icke
på minst trettio år gifvits i Stockholm.
Äfven denna komposition var ljuflig
att höra, en balsam för alla stackars
öron, som på så många andra
konserter eller opera-aftnar pinats af
medelmåttig s. k. musik. Detta var
verkligen musik, full af snille och eld,
buren af gudomlig inspiration.
Saint-Saéns skrifver i sin för öfrigt mycket
insressanta och underhållande nyligen
utkomna bok »Portraits et souvenirs»,
full af fina och träffande anmärkningar
i musikaliska ting, att icke ens
tripel-konserten förmått förminska Beethovens
storhet, något som är bokstafligen sannt.
Lika sannt, som att det i rätt hög grad
skulle ha förhöjt Saint-Saéns’ egen
storhet, om han hade komponerat den.
Vare detta sagdt, utan att på minsta
vis vilja förringa den betydelse, som
den spirituelle komponisten med många
af sina verk bör anses ha förvärfvat.
Solister voro hr Zetterqvist, hvars
virtuosmessiga och musikaliskt gedigna
föredrag man blott då och då skulle
önskat något mera »Geist» — nu
elektri-serade hans framförande
af<polonäs-temat icke så, som önskligt hade
varit — hr Stenhammar, korrekt som
alltid, men icke heller han alltid
tillräckligt gnistrande i sitt föredrag, samt en
ny cellist, hr Lindhe, med vacker ton
i sitt instrument. Ett särskildt
omnämnande förtjänar flöjtisten i den
Bachska suiten, hr Brandt, för sitt goda
utförande af sin icke lätta uppgift.
Och så efter Bach och Beethoven
utfördes tre Wagner-stycken, där hr
Aulin framstod som en synnerligen
förträfflig, temperamentfull och eldig
di-regent. Det härliga
Mästersångarför-spelet framkallade en hel storm af
bifall. Likaså Wotans afsked, där hr
Forsells vackra stämma gjorde verkan,
om man också saknade hänförelse i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
