Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERNS TROLLMAKT.
Af PITRE-CHEVALIER.
ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN AF ZORAH.
Det var i Milano, under kamavalen.
Klockan hade just slagit sex på
eftermiddagen i dömens tornur. I andra
våningen af ett hotell, beläget i stadens
finaste kvarter, låg en kvinna utsträckt
i en länstol och lät kamma sig af
två kammarjungfrur. Hon var omkring
tjugufyra år gammal, mörk, vacker,
fängslande; — nu för tillfället
öfver-lämnade hon sig åt ett förskräckligt
vredesutbrott.
»Hvilken motgång!» sade hon med
en harm, som gränsade till vrede,
under det hon med en fantastisk rörelse
förstörde kammarjungfrurnas
mödosamma arbete. »Tvinga mig att debutera
i afton, helt oförmodadt, efter att hafva
beviljat mig uppskof till nästa tisdag.
Jag skulle vilja, att hin onde satte eld
på la Scala-teatem och förpassade både
direktören och regissören till en annan
värld! Per Baccol Jag är förkyld,
jag är sjuk, jagl Jag skulle ej
tillbringat hela natten på maskeradbalen,
om man hade värdigats låta mig veta,
att jag skulle sjunga i dag. Det är
ett försåt, ett nedrigt förräderi. Hota
mig med att bryta mitt kontrakt, om
jag tillåter mig vara opasslig, när jag
repeterat sex timmar dagligen under
en månads tid. Hvilken brist på
grann-lagenhet! Ack, du impressario,
impressario maledetto!...»
Efter att hafva sålunda uttömt sitt
nyckfulla lynne tystnade signoran
plötsligen, då hon märkte, att hon
onödigtvis tröttade ut sig, och efter att hafva
försökt sig på en förtviflad drill för
att se, om hennes strupe ej nekade göra
sin tjänst, brast hon ut i ett nervöst
skratt midt för sina kammarjungfrurs
näsor och försjönk därpå i en tystnad, lika
egensinnig som nyss hennes
vredesut-gjutelse.
»Zerbina!» sade hon tvärt till en af
sina kammarjungfrur, »om vi genast
skulle lämna Milano utan att säga ett
ord, och om vi skulle resa till Neapel
i stället för att gå på la Scala-teatem? ...
Det skulle vara ett bra kamavals-skämt,
vet du, och vår direktör skulle känna
sig förskräckligt villrådig.»
»Ni tänker ej på hvad ni säger,
signorina», svarade kammarjungfrun
förtroligt. »Man skulle skicka hela
polisstyrkan i hälarna på oss, och man
skulle återföra er till teatern mellan
fyra gendarmer.»
»Ack, ack, ack, det skulle minsann
vara muntert, men olyckligtvis är det
omöjligt.. . Låt gå, jag skall sjunga
la Mascherata så godt jag kan»,
fortsatte sångerskan, i det hon steg upp
med hållningen af en af sin egen
värdighet tyngd drottning.
Och i det hon med konstlad
un-dergifvenhet ställde sig framför sin
spegel, skulle hon just lägga sista handen
vid sin koaffyr, då en sakta ringning
förkunnade en visit, som hon var långt
ifrån att vänta.
»Jag tar ej emot någon, Zerbina»,
sade hon lifligt, »utom .... du vet,
sötnos?»
»De herrar, som ha tillåtelse
öfver-vara signorans toalett», svarade
kammarjungfrun näsvist. »Var lugn, jag
skall ej släppa in några andra.»
Hon sprang för att öppna och
återkom helt förfarad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
