Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligt nyttig för dem som alltid
äro sorgsna.
Lika stor respekt den lärde herrn
har för dessa och några andra
växter, lika ringa är den tanke han
hyser om de ätliga svamparne och
några andra kulturväxter. De förra
anser han hafva en »kall, flegmatisk
och rå natur» och fäller följande
huf-vudomdöme om förtäringen om dem:
»De äro en spis för läckergommar
och förvetna personer. En annan
må väl hällre äta en stekt rofva
eller kålrot, det är mycket
hälsosammare.» Men icke heller sparris,
underträdet (Ricinus) eller det
märkvärdiga pappersträdet (Papyrus)
finner särdeles nåd för hans ögon. Den
förra, säger han, är visserligen »en
ljufvelig spis för dagdrifvare», men
»ständigt äten, försvagar den;»
underträdet är en »kostelig ört att dämpa
eldsvåda med», men »hos oss blott
spectackel (!) och ögonfägnad i
trädgårdar» och dess bruk är också
mycket — »mödosamt.» Och hvad
pappersträdet beträffar, så har vårt
»af éönderstött tyg» förfärdigade
papper icke blott alldeles samma
»torkande egenskaper och afgörande
kraft», bortsedt naturligtvis från
»krä-mar- eller karduspapperet», som »är
mycket dåligt och icke dugligt att
skrifva på» och som också blott
tjänar till »att slå in varor i, så att de
förbli rena.»
Mot en annan kulturväxt, ehuru
den är för honom lika obekant som
papurus, förhåller sig doktor
Loni-cerus vida mindre tillbakavisande,
nämligen mot den »heliga
underörten», den nu för nära nog oumbärlig
ansedda tobaken. Det är
förvånans-värdt huru väl han, som icke säger
ett enda ord om potatisen och för
hvilken kaffe, te och choklad icke
finnas till, har reda på denna
»förträffliga» örts utseende, lifsvillkor och
utbredning. Han berättar icke blott,
att indianerna kalla den »sanasancta»
och anse den såsom en särskild Guds
gåfva, han meddelar också, att den
»först förts från nya Indien och
sedan blifvit känd i Engelland,
Frankrike och de tyska landen.» Dock
må man icke tro, att den lärde herrn
stundom också upplifvade sin
själs-verksamhet genom »ångan» från en
lång pipa eller af ringarne från en
doftande »Havanna.» Men
föreningen »Bort med tobaken» må säga
hvad den vill om deif heliga
underörtens »kraft och verkan», doktor
Lonicerus känner icke till de af dess
medlemmar så mycket förkättrade
egenskaperna hos en god cigarr.
Hans sagesman i fråga om växtens
förträffliga egenskaper, Mattias
Lo-bel, säger, att det icke finnes någon
»starkare och hälsosammare» ört för
sår och bulnader; och äfven mot
lungsot och »aftvinande» erbjuder
den den säkraste hjälpen.
Dock vänta litet! Hvilken
misstänkt passus förekommer icke efter
de goda recepten! »Mattias Lobel
skrifver också, att de sjömän, som
komma från India och Portugal, pläga
stoppa de torkade och hopvecklade
bladen af denna ört i ett litet rör
och tända detta i den ena änden,
draga och suga röken eller ångan
med munnen in i kroppen. En
sådan ånga eller rök lordrifver och
stillar deras hunger och törst och
gifver dem en sådan kraft, att de
därefter blifva mycket starka,
kraftiga och muntra och äfven insomna
däraf, såsom om de hade druckit
vin.»
O, Mattias Lobel och Adam
Lonicerus, icke hafven väl I någonsin
kunnat ana, till hvilken världsmakt
en gång detta lilla rör skulle
utveckla sig, huru många bodar det
en gång skulle bli, i hvilka man
håller till salu den heliga underörtens
torkade och hopvecklade blad, huru
många män det en gång skulle
finnas, som anse det för den högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
