Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVY.
A/Tusikforeningen bjöd på sin sista
kon-sert på intet mindre än Beethovens
violinkonsert, spelad af den
böhmisk-svensk-engelska ladyn fru
Neruda-Nor-man-Hallé med en ädelhet och storhet,
som knappast torde kunna öfverträffas.
I den första satsen störde något, att
kadensen, som icke var den vanliga,
ej var så intressant, men åtminstone
larghettot utfördes med en tonskönhet
och poesi, en nobless, som hör till de
största sällsyntheter, och i finalen, det
humoristiska rondot, utvecklade fru
Neruda en bredd i frasen, en sund och
fyllig, fast ton och en vigör i
föredraget, som kan tjäna som föresyn. Också
deltogo kapellets violinister med
mästaren Lars Zétterqvist i spetsen lifligt i
den hyllning, som kom konstnärinnan
till del. Beethovens konsert! Hur ofta
man än hör den, så tycks den nästan
för hvar gång afslöja nya skönheter,
och för hvar gång säger man, under
det att man torkar en tår i Ögonvrån,
»sådant är musik.» Credo in unum
Deum, Beethoven den ende.
Ofvanpå denna gudaspis gafs Dvoraks
»Stabat Mater», en böhmisk gudstjänst
alltså. Också föreföll den nästan något
sekteristisk. Mycket däri var
välklin-gande och vackert, annat däri mer
böhuxiskt än vackert, och till slut
utropade några otåliga åhörare: »Helige
Rossini». Det lät som en suck. Som
kanske torde vara en och annan af
mina läsare bekant, har äfven Rossini,
på en tid, då han blifvit betydligt mer
allvarlig och förståndig, kanske äfven
from, än då han ung och yr med
genialisk lätthet skakade buffa-operor
ur armen, en gång skrifvit ett Stabat
mater, där det finns åtskillig melodi,
som låter höra sig, i synnerhet om den
framföres af dem, som kunna sjunga;
melodier, som för öfrigt åtskilliga senare
komponister mycket väl erinrat sig.
Om man skulle göra professor Neruda
det förslaget, att en gång, sedan vi
fått till lifs nyheter både af Perosi och
andra, låta oss få höra Stabat af
Rossini?
Dvorak förefaller mycket mera
sympatisk i sina smärre instrumentala saker
än i detta Stabat, t. ex. i den lilla
violinsuite, som fru Neruda i vinter lät
oss höra; i allmänhet torde hans
instrumentala värk vara de bästa, hans
mästervärk är utan all gensago de
elektriserande slaviska danserna.
Sme-tava förefaller af de böhmiska
komponisterna vara den vokale tonsättaren,
Dvorak den instrumentale. I Dvoraks
Stabat saknade man den klassiska
linie-skönheten, det är icke Rafaels madonna,
det är snarare den helige Nepomuk på
bron i Prag, man kommer att tänka
på. Utförandet var för öfrigt
beröm-värdt, och solokvartetten, fröken
Hul-ting, fru Afcelius, hr Klein och hr
Salomon Smith, särdeles duktig.
Medan konserter äro på tal, skall
jag passa på och säga några ord om
en liten pianist vid namn Dagmar
Moltrecht, som för någon tid sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
