Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konserterade och af kritikens höga råd
med rörande endräkt förklarades icke
mogen att offentligt utföra vare sig
Beethoven eller Chopin, eller
förmodligen hvad annat, hon hade behagat
sätta på sitt program. Då det var
något slags operett-premiére samma
kväll, hade jag ej tid att höra mer än
en del af den unga damens prestationer,
men den inledande Beethovensonaten,
den i d*moll med de märkvärdiga
re-citativen i den första satsen, hörde jag,
och det får jag säga, att den som icke
af denna enda prestation, trots allt
ofullkomligt, som vidlådde densamma,
kunde höra, att här fanns något, och
det icke så litet, af värklig äkta
be-gåfning, den har ännu icke lärt sig att
skilja det rena guldet från slagg. Väl
kunde man höra, att utbildningen mäst
lagt an på det rent tekniska, men detta
motvägdes i de flesta fall af den unga
flickans egen sunda instinkt och sinne
för uttryck och föredrag. Dessutom
visade hon en betydlig pianistisk talang,
och lär ännu mer ha visat det i de
stycken af Liszt, hvarmed konserten
slutade. Det skulle mycket förvåna
mig, om icke denna unga dam en gång
låter tala om sig på fullt allvar.
Från Operan är föga att förtälja.
Fru Afzelius har låtit höra sin sköna
stämma i Orfevs’ sångbara och
tacksamma parti; arian »ur min famn min
älskling rycktes» (enligt Arlbergs något
fria öfversättning) sjöng hon betydligt
stilfullare och mer välljudande än fru
Jungstedt, hvars behärskade plastik hon
däremot icke äger. Emellertid har fru
Afzelius tydliga dramatiska anlag, och
det fattas henne blott ordentlig
instruktion, for att de skola framstå än
tydligare. Hennes engagement blir i alla
fall en gifven vinst. Vidare har hr
Lundqvist uppträdt som »Hans Sachs»
och trots åtskillig osäkerhet haft
betydande framgång. Nekas skall ju ej,
att hans stämma framhöll flera delar
af partiet med helt annan kraft och
auktoritet än den ungdomlige företrä-
daren, men hela prestationen var i min
tanke alltför opersonligt operamässig.
Det var hr Lundqvist, men icke Hans
Sachs. All poesi i den andra akten
höll denna gång på att förflyktigas,
och de sista scenerna hjälpte icke upp
saken.
För öfrigt har jag att annotera en
repris af Fra Diavolo, där hr Lang af
obekant anledning fungerade som
dirigent, ett kall, hvarför han äger föga
begåfning. Skall Operan nödvändigt
beliöfva ytterligare en dirigent, hvilket
icke är bevisadt, så finns det bestämdt
väl sina modiga io kapellister med
större förutsättningar än hr Lang att
välja på. Men det är ingen af dem,
som har biskopen till morbror, hvilket
förstås gör stor skillnad. Fra Diavolo
gick betydligt stelt och sömnigt. Nya
i sina roller voro endast hr Elmblad
som lorden, rutinerad som vanligt, om
också med tyskt öfverdrifna och simpla
tillsatser i sitt spel — lordens och
ladyns kupletter verkade denna gång i
spel och sång nästan varieté, man
tänkte på Bianca och Desroches —, hr
Söderman, hvilken som den ene
röf-varen visade en oväntad talang för
buffa-operan, samt hr Malm som
officeren, där hans röst klingade mycket
vackert. Se där en framtidssångare!
Behöfver jag tillägga, att Aubers
mä-stervärk icke åldrats en dag, sedan vi
sist hörde detsamma. Man finner där
friskhet och esprit, något af det äkta
galliska lynne, som vi fåfängt söka i
den modämaste franska musiken.
Hos hr Ranft har »Riddar Blåskägg»
gasterat och skådats med nöje, ehuru
frivoliteten hos hrr Meilhac, Halévy,
Offenbach et comp. denna gång varit
större än vanligt och egentligen borde
vara tillåtet. Det finns redan här mycket
af detta flin för själfva flinets skull, som
sedan ytterligare öfverdrifvits och bragt
hela genren på dekadans. Åtskillig
kvickhet finns det dock i libretton,
grofhetema stå mäst för öfversättarens
räkning. Och icke häller Offenbachs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
