Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOfcGNS 5ARN.
Glittergi änsta silfvervågor
stimma kring vid dammens stränder,
lysa gladt i solljusskimret
som en brand af gyllne bränder.
Våg på våg, i ständig växling,
lekande sin väg de vandra
och i ständigt famntags tjusning
smälta samman med hvarandra.
Som en krans af friska eklöf
kring en veklig jungfrus änne,
skänkande sin svala skugga
och sin varma doft åt henne,
stå de skimmergröna träden,
smärta björkar, höga ekar,
leende och solljusglada,
och se ned på barnens lekar
•
Men därborta vid strand,
blott en liten bit från land,
atimma också små solbarn ikring.
Deras klingande skratt
är så smittande och gladt
som ett smattrande klingklangkling.
Deras lustiga skrik
är som jublande musik,
när man själf är trumpen och tvär.
Deras hopp, deras språng,
deras gosseglada gång,
så förtjusande vackert det är!
Och jag sätter mig ner,
och jag ser och jag ser
— men jag ser att jag aldrig ser mig mätt.
Och jag önskar mig att få
som de lustiga små
springa naken så ledig och lätt
— att få kasta mig i
böljeslagens glamm eri
att få leka med vågor och ljus,
att få kämpa en dust,
skrika högt af hjärtans lust
i mitt glindrande glädjerus.
Men––––då ser jag strax en annan
gossebild med sorg på pannan
gå i barnens ring,
och han ser med vemodslöje
på de andras glada nöje
— och han säger ingenting.
Han är vacker. Men i blodet
har han ej det rätta modet,
gossemodets hot.
Jag går upp och går emot’en
— ack, förlåt! jag såg ej foten,
klumpen på din ena fot.
Klumpfot, kom! — jag håller af dig.
Om en orätt dom jag gaf dig,
ack, förlåt mig dål
Ty du känner hvad jag känner,
— sorgen som ditt hjärta bränner
kan jag väl förstå.
Ej det är oss alla gifvet
att bli solbarn här i lifvet
— många blefvo ju
re’n i vaggans sköt förbytta.
Sol är icke för de lytta
liksom jag och du.
•
Jag förstår vid detta minne
hvarför för mitt sorgsna sinne
ej finns någon bot.
— Tag bort foten, tag bort foten,
tag bort blacken där om foten,
klumpen vid min ena fot!
Thorgny Wallbeck-Hallgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
