Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRBANNELSE.
Af E. WALTER Ht)LPHERS.
Vid kröken af landsvägen ligger ett
gulmåladt hus, om man kan tala
om färg, sedan Herrans vindar och
rägn i många, många år gjort sitt
bästa att spoliera den, vidgat springorna
och satt murken ved i dem.
Gardinerna äro alltjämt nedfällda för de
buktiga och blåsiga och grönaktiga
fönsterrutorna, gröna gardiner med
svarta cykomorer och fantastiska
klippslott på hvita fält, enkla tryck, som
komma en att dra på munnen, men
som minna en om något gammalt och
förlegadt och damm och spindelväfvar
glömda kvar se’n många, många år.
Huset står inne i ett snart igenvuxet
snår af albuskar, där endast ett magert
gräs och några tvinande ormbunkar
täcka v marken. Och när höstmörkret
faller på och bladen prasslande falla,
då griper en underlig känsla den som
går där förbi, så att han omedvetet
ökar stegen. Därinne går mörkret och
gömmer någonting under sina svarta,
orörliga vingar, hvad, ja, det är endast
få som veta.
Gå in genom den gamla grönmålade
grinden, som hänger på ett enda
gångjärn, gnisslande då det vänder sig!
Bli inte rädd för den gamla förfallna
brunnen med sitt gistna tak och
ös-karet, som ligger slängdt bredvid med
banden fallande från laggama. Bry
dig inte om att takrännan slänger,
kvider och knakar i vinden, dar den
med ett underligt läte drager fram
genom albuskarna och snor rundt kring
knuten, öppna lugnt den
gammalmodigt fasonerade porten med sitt
grinande tigerhufvud till portklapp, en
gång tagen ur någon gammal kyrkdörr.
Stig utan fruktan in i den mörka
förstugan, där gammal luft strömmar
emot dig, luktande af gammal papp
och sönderfallande trävirke. Och om
du känner en beklämning lik den man
får i en gammal öfvergifven kyrka, där
de hänsofnas ben hvita ligga och vänta
på domedagen under golfstenarna, skaka
af dig den bara, det är ju midt på
Guds fagra, ljusa dag du går på dessa
gnisslande golf, i dessa jämrande
trappor! Då behöfver du väl inte vara
rädd för spöken häller.
Tag min hand, skall jag visa dig
någonting, som du aldrig sett förr,
men du kan gärna tiga, ty det låter
litet besynnerligt att höra
människoröster härinne! Det är nog
angenämare att gå tyst genom de många
rummen, och när jag gör dig
förklaringarna öfver det, som binder din
uppmärksamhet, då vill jag hälst hviska,
så att min röst slipper gå längst in i
de dammiga kamrarna, där den skulle
bli kvar och väcka ett underligt
mumlande, som nu sofver därinne.
Här i nedre våningen är ingenting
att se, bara tomma, ekande rum med
nedfällda gardiner. Låt oss då hällre
gå en trappa upp! Men . . . kan du
ej gå försiktigare, hör du ej så otrefligt
trappan kvider!
Tag försiktigt i nyckeln, bara man
vidrör den falla på den söndriga
mattan flagor af fuktig rost och du
smutsar dina händer. Nå, hvad säger du?
Det har varit köket detta. Ser du,
där på spiseln stå ännu grytorna, som
om elden nyss slocknat under dem!
Ugnsluckan är ännu öppen och
stek-formen är framdragen på den, där
ligger en half stek och multnar. Där på
det stora bordet vid fönstret stå ännu
de odiskade tallrikarna och glasen, det
ligger också en sked och en knif ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
