Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallna på golfvet, och där vid
vattenledningen, som droppar och suckar så
där sedan många, många år, står ännu
diskbaljan, och du skulle tro, att det
ännu ginge folk härinne, om ej vattnet
vore afdunstadt och spiseln så röd af
rost och allt så dammigt och grått.
Nej, gå inte den vägen, här ligger
matsalen; låt oss först gå in i
sofrum-men! Det bästa till sistl
Ser du, här ha de ännu ej bäddat
sängarna. Täckena äro flängda åt
sidan och lakanen tyckas ännu
hopskrynklade och varma af varma
kroppar. Där ligga linnena kastade öfver
stolarna, och toffeln ligger ännu
kull-stjälpt, där den sist blef afsparkad. Ja,
du tycker nog det är underligt det här,
men du skall väl få se än mera. Kom
med bara!
Det grönaktiga fegljus, som drömmer
härinne och gör mig likgrön i ansiktet
— se pä mig! — är ingenting att
fasa för, det kommer sig bara af de
gröna, nedfällda gardinerna. Men är
det inte besynnerligt härinne? Bordet
är ju dukadt som efter en fast.
Tallrikarna stå där som nyss skjutna
tillbaka efter måltiden, och i glasen är det
rödt stoft, det är efter de sista
vinskvättarna. Ännu blänker den stoia
fruktskålen af silfver här och där, men
det svarta stoftet därofvanpå, det är af
frukten som multnade. Ser du, det
där stoftet har varit af brödet, och där
har nog osten legat, men där finns inte
ens något mer för maskarna att tära
på. Där har du en skrynklad servet
nedfallen från golfvet. De ha håft
blommor i vaserna också, men du kan
ej mera urskilja slaget och färgen.
Underligt är det, inte sannt?. . . Men
låt oss gå vidare!
Ser du härinne! Alla dessa bruna,
vissnade blad! Det har varit
bladväxter i de där krukorna och barr på
de där torra grenarna. Och på
upphöjningen där med det röda
sammets-täcket, som ser ut som en gammal
altarduk, du skall tro att där stod en
präst framför ett brudpar på morgonen
och framför en likkista den andra
kvällen .. . Tyst!. .. Jag tyckte alldeles
att någon gick därute, men det var
förstås bara en villa.
Damma af stolen där framför
fönstret, så sätter jag mig på det här
gull-fransade röda täcket, bland de vissnade
bladen, och medan fegljhset kastar ett
grönt sken öfver dammet och de
sönderfallande möbeltygen, då skall jag
berätta dig en historia, hvartill du sällan
hört maken . , .
För tjugu år sedan, det är många
dagar sedan dess, då var här en stor,
fin herrgård med kor i stallet och
vajande, gula skördar omkring. Det var
inte samma tystnad här som nu, utan
trapporna och rummen genljödo af
glada skratt eller låtar, som
tjänst-flickorna nunnade, då de gingo af och
till i sina arbeten. Utanför fönsterna
blommade tulpaner och käjsarkronor
mellan rosenbuskar och doftande åbrodd,
och när den första unga försommaren
låg öfver bärg och falt och vikar i
Norrlandsbygdema, hängde de violetta
syrénklasarna däjliga och doftande
mellan de mörkgröna bladen, medan
väpplingen på den vildväxta gräsmattan
utanför narrade humlorna att surra i
solen. Det var en glad tid, och de
som färdades därute på landsvägen
sågo glada ansikten genom de gröna
fönsterrutorna.
Det var en ung man, som tagit den
stora, välskötta gården i arf efter far
och farfars bror. Han var af gammal
bondesläkt, som så långt man mindes
tillbaka varit bofast där i ängderna. Han
skötte drängarna med fast och stadig
hand, plöjde jorden och drog nya
sved-jor, och det välstånd han ärft växte
större och mäktigare i hans vård. Och
nu, när han var en trettio år, hade
han mött en ungmö, som kom honom
att gå i giftastankar.
»Du vet hur det kommer att gå»,
varnade hans gamla mor, som lefde
hos honom och skötte hushållet, »det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
