Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖLI.
EN SKISS FRÄN FINNSKOGEN.
af j. a. Törnblom.
T ingåsen, det ensliga skogstorpet,
^ känner ingen igen mer, så som
där nu är. Tyst ute och skumt inne,
solen har gått ned . . . Det har
kväl-lats därborta kring tjärnar och bärg,
och aldrig skall där ljusna till dager
mer — nej, aldrig så som förr!
Veden af tallstubbame är nog torr
och tjärfet, där den ligger korslagd
i spiseln med lågan mjukt lindande
sig kring vresiga krökar, men
glädjesken sprider den brasan inte — det
var förr det — saknaden . fyller den
icke, och gamla, vissnade lemmar
värmer den inte längre.
Gullros har sinat, lämnar numera
knappast ett halfstop i målet. Hon
vantrifs. Hvarför vantrifs ett gammalt
koskrälle? — Strömmingen är saltare,
stelare än den har varit, bärmossen
surare ....
Gudmund Gullesson, ditt hufvud
hänger så tungt mot den stödjande handen,
där du sitter vid skårig furuskifva.
Tiger gör du . , . och inte måtte du
behöfva möda dig så värst för den
låga dörrens skull häller numera, så
krökt som du blifvit. Och fiolen har
du lagt i vrå .... Gudmund, gubbe,
nu är det väl på upphällningen med
dig!...
— — Stintor, då I svängen
kvasten öfver alnsbreda, gropiga golftiljor
och längtansfullt blicken mot
mickels-mäss eller tredjedag jul — gråten!
Och I pojkar, som svingat byggdens
Britor och Slinor på säkra
näfversko-klackar i takt med gamla kända
låtar, som trampat milslånga fäbostigar
efter fars och farfars bröllopsmarscher
— hängen läpp nu, glädjen är slut!
Ty Gudmunds fiol hänger på
vinden stränglös och nerdammad med
spindelväf om skrufvame, och aldrig
kommer där en ton ur- det
instrumentet under Gullessons händer mera.
Nej, stråken är bräckt, spelman är
bräckt-, solen har gått ned för alltid
vid finntorpet.
— Göli Gudmunsdotter är död, ser
ni, och det var hon som var solen vid
Ling&sen. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
