Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska minnen dock icke tilltala
främlingarna något vidare. De föredraga den
exotiska staden i Trocadéros skuggiga
park.
Här möter oss, som icke varit med
om någon resa jorden rundt, något
nytt och ändock något värkligt, något
ytterst intressant därför att det
förtäljer oss om lefnadsförhållanden, som
ännu existera och som likväl äro så
olika våra. Vi vandra nyfikna och
spejande genom en gata i Alger, se
misstänksamt in i butikerna, hvilkas
varor nästan släpa i gatsmutsen, ja
kanske vi till och med låta oss lockas
af den mäst sataniska olåt, som skall
vara musik, att smyga in i en af de
mörka hålor, där arabkvinnor fira sina
magdans-triumfer.
Vi ströfva omkring från Englands
och Nederländernas rika kolonier till
det olyckliga Transvaal med dess
palats, dess boerstuga och dess
märkliga grufutställning; från det pittoreska
Dahomey till Egyptens högtidliga
täm-pel; från Kambodjas konungapagod till
den ståtliga Kremlin-borgen, som vid
kyrkoklockors dofva klang vigdes in
med stor religiös ståt; till det täcka
Japan och till det underbara
Kina, från hvars
restaurant-paviljong man ser ut öfver
det brokiga Trocadéro och
långt öfver Marsfältet, där
Eiffeltornet höjer sig, smidigt
och elegant, midt i ett haf af
hvitskimrande palats.
* * *
Nedanför Nationernas gata»
åt Seine till, sträcker sig en
lång rad restauranter, som
låna sina namn af den villa,
under hvilken de ligga:
Svenska restauranten, Tyska,
Belgiska o. s. v.
I den sistnämnda var det
vi sutto, ett litet kotteri
italienare och jag. Den yngste
var författare, och det var
han som nyss föreställt mig
för sina vänner, alla
konstnärer. De hade tämligen
nyligen kommit till Paris, till
utställningen; men voro
alldeles hemmastadda, öfver*
allt. Färdiga med sina
domar öfver konst och allt.
Endast den äldste i laget, en
kraftigt bygd man med ett melankoliskt
och på samma gång starkt lidelsefullt
uttryck i ansiktet, med en blick som
hos ett stort barn, from och trofast,
och med ett det älskligaste leende,
endast han satt tyst. Fast han följde
nog med. Det var Emestc Biondi,
den italienske skulptören som med
sitt revolutionära värk, »Saturnalia»
(se sid. 476!), vunnit så stort
bifall i hemlandet; samma arbete
J. W. ALEXANDER! PORTRÄTT AF AlGUST RODIN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
