Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nu väcker ett så ofantligt
uppseende på denna världsexposition. Han
deltog icke i samtalet, säger jag;
karaktäristiskt nog icke förr, än det kom
att tangera den sociala frågan. Då
kunde han icke sitta tyst. Det
blixtrade till i hans ögon, det blef ett lif
i hans intelligenta anletsdrag, då han,
nästan som en stammande, stötte ut
sina glödande tankar.
Socialismen, det ville han visst icke
förneka, är intet ideal, men ett
nödvändigt tvångsgenomgångsled, om vi
önska komma bort från det nuvarande
olyckssamhället, ut i rikare och friare
förhållanden. Men vi tänka för litet,
ha lärt för litet af historien och låta,
trots ovädersmolnen skocka sig tätt
öf-ver våra hufvuden, hvar dag lika
be-kymmerslöst och lättsinnigt försvinna.
Alldeles som en gång de gamla
ro-marae lefde; i rus och tygellös glädje
–––––Just så som han, konstnären
Bion di, framställer en scen ur deras
vilda lif.
Se blott, hvilken skara liderliga
sällar! Den skrålande krigshöfdingen.
den halfnakna, skrattande glädjeflickan,
patricier och präster, arm i arm, ragla
framåt så vårdslöst, att en af de
gladlynte helige ramlat pladask i gatan.
Den förnäma romarinnan lutar sig
lyckligt till den råe, men ståtlige
gladiatorn, han som ännu i denna natt
hviskar till henne:
»Låt oss lefva, min Lesbia, låt oss älska
och ej akta en fyrk, ett öre värdigt
allt, hvad skrynkliga visa därom glunka»;
men som med sitt hat en gång skall
väcka upprorets andar och så bana
väg till en ny tid för deras, den fria
kärlekens starke son.
Det är en lika storslagen som djärf
komposition. En grupp som spritter af
lif. Därför bli de, som endast söka
lugn och hvila hos skulpturen, här
bedragna.
Hvar och en af figurerna, alla
framställda i kroppsstorlek, är skarpt och
karaktäristiskt individualiserad. Biondi
har icke låtit det obetydligaste drag gå
förloradt: hvad han ville få fram, det
har han skänkt oss och mästerligt
fogat samman konstvärkets skönhet och
tendens.
Af gruppen, som på italienska
statens bekostnad är gjuten i brons, har
konstnären för sin räkning låtit taga
några lyckade fotografier, af hvilka
han godhetsfullt ställt en till Varias
disposition. Och af vår bild kan
läsaren för visso få ett godt begrepp om,
hur hänsynslöst och likväl hur vackert
Biondi i sitt arbete inlagt sin egen och
tidens revolutionära, stora sociala tanke.
* • *
I Nordamerikas konstafdelning på
världsexpositionen finnes ett porträtt af
Rodin. Det är måladt af J. W.
Alexander, fint, karaktäristikt och af slående
likhet. Vid första påseendet tyckes det
visserligen som om det vore förlagdt
till en källare eller till en fånges gråa
cell. Men det är i sin egen atelier
Rodin står, försänkt i åskådande af en
lerbild.
August Rodin, den franske
skulptören som det i våra dagar talas och
skrifves så mycket om, är född i Paris
1840. Hans första arbete, »Mannen
med den krossade näsan», kasserades
af juryn vid 1864 års salong. Och om
detta var den första stöten på hans
konstnärsbana, blef den dock icke den
sista. Gång på gång har han i
täf-lingar blifvit slagen och senast för sin
kolossala Balzac-staty blifvit skarpt
kritiserad och nedgjord, men — låtom oss
genast tillägga det — lika upphöjd
och förgudad af sina ifriga anhängare.
Dessa är det också, som strax invid
den stora expositionen låtit uppföra en
särskild paviljong, där endast arbeten
af honom äro utstälda.
Om denna »Exposition Rodin» skall
utförligare berättas i mina nästa
sci-optikonbilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
