Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställda frågor om kol- och
vedransoner, barackutrymme i kubikfot,
marke-tenteriförhållanden och manskapets
för-plägning. För öfrigt sökte han, utan
tanke på att han däri gjorde något
orätt, så fullständigt som möjligt suga
musten ur det yppigaste och mäst
be-kymmerfria lif som världen ännu
påhittat, samt föraktade »utbölingen 1 —
mannen som ^tod utom hans krets.
Hans träning i detta syfte var lika
grundlig som yrkesbrödernas. Han
skötte den vänligt, höfligt, omedvetet,
med fullkomlig öppenhjärtighet. Som
barn hade han tidigt lärt sig förakta
sin sköterska, emedan hon var
tjänstehjon och kvinna. På systrarna och
lärarinnan hade han sett ned af i det
närmaste samma skäl. Atmosfären i
hans hem hade lärt honom att förakta
det där rysliga som kallas »sekterism».
I privatskolan lärde honom hans äldre
kamrater huru han borde förakta yngste
läraren, som var fattig, och här hade
han ånyo gagn af sin träning i hemmet.
I den offentliga skolan föraktade han
den nye gossen — gossen, som var
ute och rodde, då Setton spelade
cricket, gossen som var klädd i kulört
halsduk, då dagorden lydde på svart. Om
raan »syltade in sig med en utböling»
blefve man till slut »komprometterad».
Han hade ingen klar framställning
om hvad detta betydde, men han
misstänkte det värsta. Sin religion tog
han af föräldrarna och denna hade
några mycket sunda lärdomar angående
utbölingar som uppträdde anständigt.
Vetenskapen var för honom ett namn
som stod i samband med examensbetyg.
Han kunde ej arbeta upp sig till
något intresse för utländska arméer
eftersom, när allt kom omkring, en
ut-länding var en utländing och den
vidrigaste formen af »utböling».
Måltiderna kommo, då man ringde efter
dem. Man åkte kring världen, det
vill säga hemlandets grefskap, i
rull-don, som man betalade för. Man
förflyttades kring London på samma sätt,
och skulle man färdas öfver kanaler
tog man en ångbåt. Men huru eller
när eller hvarför dessa ting gjorts,
förarbetats eller uppfunnits eller hvad
de, som hade att göra med dem,
kände, tänkte eller sade, det hvarken hade
han eller hade någonsin önskat sig ha
den aflägsnaste aning om.
Hans brist på fantasi kunde blott
jämföras med hans häpnadsväckande
brist på nyfikenhet. Det var
tillräckligt för honom och för himlen
därof-van (detta trodde han i sitt innersta
hjärta och hade grundligt lärt det på
sin moders knä), att han var en officer
och gentleman, som var ur stånd till
en lögn eller en lumpen handling.
För öfrigt var hans kodex enkel.
För pängar kunde man köpa hälften
af hvad som finns i världen, och den
ställning man innehade tillförsäkrade
en den andra hälften. Hade man
pängar, så skulle man lägga an på att
krama ur dem deras värde. Hade
man en ställning, så borde man ej
kompromettera sig genom att gå i flock
och farnöte med utbölingar.
Och i tidens fullbordan hände det
att en gammal herre, som visste hvad
han ville, knackade bottnen ur
löjtnant Setton’s och Jerry Thrupp’s värld.
Jerry kom först, mot sin vilja, med ett
par tusen andra, vid Koomatiport.
Han hjälpte kvinnorna och barnen ut
ur Johannesburg — det fåtal som
återstod — och lämnade sitt hus
tillbom-madt i en holländsk tjänstemans vård.
— Kom ihåg en sak, yttrade Jerry,
jag råder er att hålla ögonen på det
här huset. Om något skulle gå på
tok med det, blir det så lagom trefligt
för er, då jag kommer tillbaka.
— Vi ska jaga er i hafvet vid
D’Urban, sade holländaren.
— Skulle inte förundra mig, när
jag ser hur långt vi äro på efterkälken.
Men se’n ska vi jaga er tillbaka. Var
lugn för det, ni ohängda skojare. Jag
hoppas att ni inte spränger er i luften,
innan ni bli skjutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
