Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han klef upp i en boskaps vagn,
där hans kappsäck stals, och anlände
till Delagoa-viken med en skjorta som
söndertrasats ända till midjan vid ett
tillfälle, då han försökte skaffa vatten
åt en sjuk. Hans hem, hans syssla
och allt hvad han ägde var borta.
Men kriget, som hans kamrater
betvif-lat, var ändtligen inpå dem, och Jerry
kände sig lycklig. Han for vägen
rundt till Kapstaden på däcket af en
fullpackad ångare och försvann i den
myllrande, panikslagne Adderley Street.
Här mötte han Phil Tenbreck,
förutvarande grufförvaltare, äfven han tills
vidare ruinerad, och rådgjorde med
honom angående bildandet af en
frivillig jämvägskår i händelse af
kommande förvecklingar.
Löjtnant Setton, som befann sig på
7,000 engelska mils afstånd, knorrade
då han hörde att Buller ej ville böija
kriget med mindre än 70,000 man
trupper. Trettiotusen, tyckte han var
mer än nog, ty man erinrade sig i
Rudandshire-regementets officersmess att
armén ej var hvad den var år 81. Den
hade nu lärt sig skjuta. Setton sade
icke hvar eller hur. Han var mycket
angelägen att fä skåda huru boerna
skulle ta sig ut, sedan en
kavalleribrigad gjort tio mils parforcejakt efter
dem på öppna fältet.
Utom två gånger, i närheten af
Sa-lisbury, hade han aldrig i hela sitt lif
sett något som aflägset liknade tio mils
öppet fält. Han hade aldrig sett en
kavalleribrigad, ej häller en skottafla
på större afstånd än 900 alnar.
Sedan han talat gick han upp till
staden för att se en pjäs, i afvaktan på
Transvaals eröfring.
Rudandshire-regementet landsteg vid
Kapstaden ganska långt fram under
kriget. Öppenhjärtigt liksom så många
hundra, hvilka gått före honom,
uttalade löjtnant Setton, då han dinerade
på Mount Nelsen, med den vackra
klara röst han ärft efter sin moder,
såsom sin åsikt, att »de där kolonisterna
tycktes vara ett riktigt rackarpack till
utbölingar». Han hoppades och sade
det högt att det ej måtte bli hans öde
»att arbeta tillsammans med de där
gränsridarne».
På ett annat ställe och vid en
annan tid satt efter middagen en
ran-sakningsdomstol med obegränsad
fullmakt till doms öfver hans otadliga
regemente på följande sätt:
— Är det något bevändt med de
där Rutlandshire-gossama?
Den talande hade goda skäl att fråga.
— Sekunda vara, tror jag
åtminstone. Samma gamla märke . . .
Badajoz, Talavara, Inkermann,
Tou-louse, Tel-el-Kabir* och allt det där.
— »Samma taktik, som visade sig så
lysande framgångsrik vid Tel-el-Kabir»,
hviskade en officer med spadformadt
skägg, liksom om han citerat Den
Heliga Skrift.
— Ja-a. Samma gamla utnötta
slagord . . . samma gamla träning.
»Skuldra vid skuldra . . . Hej, gossar! Hugg
in på dem!» . . . Söderhafvet,
Chiches-ter, Canterbury, Long Valley som
lägerplats. Öfverstens värk tillända.
Andra befälhafvaren hoppas aldrig fä
se en soldat mera, sedan han fått sin
pension. En juvel till adjutant, som
pysslat om sina gossar så att de ej
kunna knäppa byxorna. En
fanjunkare som är styf i att bota
ögonsjukdomar och dessutom en smula jurist.
Resten de vanliga idioterna, — alla i
den hemskaste byxångest. De »vänta på
tillfälle att bli bajonetter» naturligtvis.
— Det är lata karlars allra sista
tillflykt, sade en civil med lugnt
ansikte, som ännu icke talat.
— Ah, de få nog lära det i sinom
tid, grymtade officeren med det
spad-formade skägget.
— Då hälften af karlarna äro i
Pretoria och hälften af de andra är
sårad . . . om det är hvad ni menar!
Jag är så led åt det där »i sinom tid».
Öfversten kommer att dö . . . jag ön-
• Valplatser där engelsmännen segrat. O. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
